När jag växte upp fick jag jobba ute i min pappas trädgårdsland varje gång jag behövde extra fickpengar. Och jag avskydde det!
Sedan dess har jag avskytt all form av trädgårdsarbete och jag har till idag inte haft några planer på att odla ett trädgårdsland.

Men så blev jag sambo med en kvinna som tycker det låter fantastiskt med egenodlade grönsaker. Och helt plötsligt står jag där med en kratta i handen och märker upp raderna för plantering.
Nu visar det sig att hon är ett stadsbarn som inte har en aning om vilket arbete som ligger bakom en skörd. Utan hon sitter sorglöst och tittar på mig när jag går dubbelvikt och planterar rad efter rad med grönsaker. Jag gissar att det blir mitt jobb att rensa ogräset senare, för hon ser inte skillnad på ogräs eller de spröda första växterna.

Vi avslutade dagens arbete med att plocka brännässlor. Varken Lucy eller vår vän Yue hade sett sådana förut eller upplevt den sköna brännande känslan. Så de fick plocka blad och verkligen känna på hur det känns att bli bränd av en nässla.

Nässlorna blev på kvällen en alldeles fantastiskt god nässelsoppa som åts med mitt hembakade vita bröd med ost.
Vi fick även med oss ett knippe rabarber från pappa som jag kokte kräm på. Lucy var mycket skeptisk till rabarberkrämen eftersom hon tog en provtugga av rabarbern när den var rå. Men efter att jag kokt kräm på den med mycket socker blev hon en övertygad rabarberälskare.

Det nyplanterade grönsakslandet

Pappa och Yue skördar nässlor för fullt

Kvällens middag med nässelsoppa, hembakat bröd och nykokt rabarberkräm

Sommarsäsongen har börjat i Vadstena och idag var det ett veterantraktorrally som startade vid Slottsgården.

Vi var på plats med en traktornörd av rang, mister Potatis himself. Och det är roligt att gå runt med en kunnig person även om man själv inte är speciellt intresserad av traktorer.

Efter starten blev det kaffe på Slottsgården och ett besök på deras leksaksmuseum där det finns en separatutställning med modelltraktorer.

En gammal BM "planka"

Alla maskiner kunde inte hålla helt tätt

Diselmotor

Det gäller att vara förberedd på problem, startkablarna är med

Kylarprydnad på en gammal traktor

Jag har fått iväg mina tio bilder till aday.org nu. Det var inte helt smidigt för deras verktyg för att ladda upp bilder fungerade inte på mitt första försök. Sedan var inte de etiketter som fanns i de olika bildkategorierna helt logiska. Men bilderna är upp och finns på plats bland mängder med andra bilder.

När jag började dagen var jag bekymrad för hur lite tio bilder är. Men eftersom det var en vanlig arbetsdag med arbetsuppgifter att lösa blev det inte tid till så mycket fotograferande som jag räknat med. Men i slutet av dagen fick jag ändå sitta och välja ut ett fåtal bilder från en mängd foton.

Kameran ligger redo med laddat batteri och rensat minneskort. Imorgon ska jag fota min dag och delta i aday.org. Jag kommer att använda min systemkamera till de flesta bilderna, men ibland kanske det blir en eller två bilder med mobilen.

Det fina med ett sådant här projekt är just att det inte ställs höga krav på utrustningen. Det som är viktigt och står i centrum är bilden och inget annat.

En av utmaningarna är att ta intressanta bilder från den enkla vardagen. Att ta en spännande bild på till exempel tandborstning eller liknande. Vi får se vad jag lyckas med.

Kommer du att delta?

Den här söndagen blev inte mycket till vilodag. Vi började med att städa balkongen och fortsatte med att städa hela lägenheten. Och jag hann med att baka bröd innan kvällen kom och vi lagade mat.

Det är konstigt hur mycket man hinner med under en ledig dag. Fast man känner sig inte så utvilade på kvällen. Men det är skönt att sitta i en nystädad lägenhet.

Det blir inget hus. Vi har beslutat att vänta ett tag innan vi gör en så stor investering. Men det är härligt att veta att framtidsdrömmen finns inom räckhåll för oss.

Banken ringde till mig på eftermiddagen. De tror på oss och ställer upp med ett lån om vi vill lägga ett bud på det radhus vi använde som räkneexempel igår.

Så vad gör vi nu? Igår var vi säkra på att inte lägga ett bud. Vi ville vänta tills Lucy är klar med SFI. Men det var igår, idag med ett löfte från banken skakades vi om en gång till och nu sitter vi och pratar fram och tillbaka om fördelar och nackdelar med att köpa.

Vi vill resa så Lucy får uppleva Europa, men samtidigt är radhuset något vi drömmer om och som passa in i våra andra framtidsplaner.

Det blir mycket att fundera på den här helgen.