Jag har försökt utnyttja Twitter för att få information om den jordbävning som inträffade på Taiwan tidigt på torsdagsmorgonen. Det visar sig att Twitter är en riktigt dålig nyhetsbärare. Eller rättare sagt jabbar man för AP, Reuters eller CNN måste man älska Twitter.
Tusentals inlägg länkar tillbaka till de tre stora nyhetsbyråerna. Hälften av inläggen kommer från personer långt borta från händelsen och andra hälften är nyhetsflöden från olika tidningar och liknande runt om i världen. De publicerar länkar till sina artiklar som är artiklar skrivna utifrån de redan nämnda nyhetsbyråerna.
Lägger man sedan till några hundra kommentarer av typen “yet another earthquake, pray for the humanity”, och ytterligare några hundra som refererar till katastroffilmen filmen 2012 så är röran komplett.
Det är svårt att hitta några inlägg från personer som har upplevt själva händelsen eller har kontakter med personer som har gjort det.
Efter att jag tröttnat på min gamla mobil som är en reserv eftersom min förra mobil gav upp kontakten med omvärlden gav jag vika för lockropen från min mobiltelefonleverantör. Jag förlängde mitt abonnemang och blev med en ny mobil på köpet.
Det är ett tekniskt litet underverk med Internetanslutning, kamera och videofunktion. Det går att titta på film och lyssna på musik. Och enligt handboken ska det gå att ringa från den, jag har ännu inte listat ut hur.
Ja, ja teknikens under. Telefonen har en smart rättstavning som inte kan stava till min mammas namn så den har jag fått slå av.
Gårdagskvällen blev en helkväll med att få över mina kontakter från den gamla telefonen till den nya. De var självklart sparade i telefonen och inte i SIM-kortet.
Sedan fick jag igång Internet och kunde provsurfa lite. Men jag hittade inte hur man stänger av Internet när man har tröttnat. Inte står det något i handboken och inte finns det någon knapp som heter stäng heller.
Tillslut gjorde jag som jag alltid säger åt folk att göra när de ringer med sina datorproblem till mig. Starta om!
Handboken hänvisar hela tiden till ”läs mer på vår supportwebb…”. Och när man tittar på denna supportwebb kan man köpa en massa tillbehör till telefonen, och så finns det en handbok att ladda ner. Fast det är samma handbok som följde med telefonen.
Jag har i flera veckor mått lite dåligt och blivit andfådd snabbt så fort jag gör något. Det har varit så illa att jag på senaste tid funderat på att gå till en läkare. Men i morse fick jag ett infall och ställde mig på en våg. Den höll men det var enbart på grund av dess starka konstruktion.
Jag har aldrig varit så tung som jag är nu. Rena undret att mina knän håller. Och det är inte konstigt att jag slog mig så pass när jag halkade och trillade tidigare i vintras. Det är däremot konstigt att det inte blev ett hål i gatan där jag dammade i.
Det är dags för ett nytt liv!
Ingen mer alkohol
Inga mer pizzor, kebaber, hamburgare (dräggel, dräggel)
Ingen mer choklad
Inget mer godis
Mindre portioner
Och så måste jag börja röra på mig mer.
Herre Gud!
Jag som hatar att röra på mig. Jag trivs bäst nedsjunken i min fåtölj med den bärbara datorn i knät.
Nu blev jag nästan lite deprimerad. Men idag är det tisdag så då kan jag tröstäta en semla.
Det snöar, igen. Efter två dagar med milt och regnigt väder vräker snön ner igen. Nu är det visserligen plusgrader så snön kanske inte ligger kvar. Men det är slaskigt och svårt att ta sig fram.
Som det inte räckte med snö igår fortsatte det att snöa under natten. Så det skottande jag hade hjälpt pappa med under gårdagen blev helt ogjort. Det var bara att börja om idag igen och vräka undan en massa snö. Men nu börjar det bli problematiskt att få undan snön. Det är så mycket och gatan rymmer bara en passerande bil i taget. Pappas hus börjar försvinna bakom de växande snödrivorna.
En häck som tyngs av snön.
Vitt hus i vit snö.
Svenne röjer snö vid simhallen.
Pappas hus bakom de växande drivorna
Pappa hämtar andan från snöskottningen och passar på att posera framför huset.
Det blev en snövit dag. Pappa ringde och väckte mig på morgonen (nåja, tidig förmiddag) och ställde in vår planerade shopping. Det var inte så konstigt med tanke på hur mycket snö det kommit under natten.
Sedan upptäckte jag att e-posten inte fungerade som den skulle på jobbet och inte lyckades jag lösa det utan fick pulsa ner till jobbet genom snön som bitvis var knädjup. Blåste kallt gjorde det också.
Det löste sig mig e-posten så jag kunde pulsa och halka mig hem igen.
Jag gick genom staden hem och kunde konstatera att snöröjningen en sådan här dag består i att slå upp ett körfält mitt i gatan där bilar och gångare får samsas. Och det går riktigt bra.
Fast jag har lite svårt att förstå att folk sätter sig i sin bil, slirar ner till staden med risken att fastna i en stor driva eller krocka bara för att köpa en kvällstidning.
Parkerade bilar insnöade i drivor. Snöplogen har lyckats klämma sig mellan de parkerade bilarna och huset.
Senaste kommentarer