Ibland blir en gammal cyniker som jag överbevisad om att det fortfarande finns goda människor.

Min sambo tappade sitt busskort i onsdags, någonstans mellan skolan i Motala och bussen hem till Vadstena försvann kortet. Ett nytt periodkort med nästan hela 30 dagar kvar. Ett kort med ett värde på 695 kronor. Jag behöver knappast påpeka att det inte var några glada miner hemma hos oss den dagen.

Vi pratade lite fram och tillbaka om var kortet kunde ha försvunnit och kom fram till att det antingen tappades på lokalbussen eller på promenaden mellan lokalbuss och landsvägsbussen. Så Östgötatrafiken tipsade oss att ringa till entreprenörens bussgarage och fråga om kortet fanns på deras hittegodsavdelning.

Så jag ringde igår. Inte det minsta optimistisk. Men så fort jag berättat vilket kortnummer vårt kort har säger mannen i andra luren att, jovisst kortet ligger här.

Så någon god och ärlig människa har hittat kortet på bussen, gått fram till chauffören och lämna in det upphittade kortet.

Det är nästan så jag börjar tro på mänskligheten igen.

Det blev en ytterst tidig morgon. Min sambo som saknar sin familj under det kinesiska nyåret var uppe redan klockan fyra för att ringa hem och prata med sin mamma innan hon försvann ut till en restaurang.

Sedan var det dags för första lektionen på SFI för Lucy. Eftersom vi var fullbokade med nyåret hade jag semester och skjutsade henne till skolan. Efter tre timmar kom hon ut fullproppad med en massa svenska. Dock hade hon inte riktigt uppfattat skillnaden på hon och han, men det löste vi när vi gjorde läxan och tränade hemma.
Nu ska vi tydligen försöka att bara prata svenska och kinesiska här hemma för att träna ordentligt. Jag gissar att det blir rätt så torftiga samtal då våra ordförråd i huvudsak begränsar sig till att fråga om och berätta var man kommer ifrån.

Eftermiddagen fylldes av nya samtal med Kina. Nu passade även Lucy på att försöka lära sina släktingar lite svenska. Det gick väl inte så jättebra, men systerdottern är helt klart en språktalang. Hon träffade rätt med uttalet direkt.

Jag hade två lite övermogna bananer liggande hemma så jag testade att baka bananmuffins. Det gick alldeles lysande, men jag ska nog blanda i lite choklad i smeten nästa gång för att höja smaken ytterligare.

Mina goda bananmuffins

Så har Drakens år börjat.

Jag överlevde gårdagens nyårsfirande men är väldigt trött idag. Och har lite problem med magen efter all mat jag tryckte i mig igår. God var den, men oj vad den straffar mig idag för mitt svullande.

Idag är det vilodag i firandet men imorgon ska vi besöka svärmor i Kina. Ok, vi ska inte resa dit fysiskt utan utnyttja den moderna digitala tekniken. Men vi ska vara med när min sambos systrar tillsammans med sina familjer besöker svärmor för att äta gott och fira det nya året.

Min sambo gick upp klockan sex i morse för att börja med matlagningen. Allt för att få ihop åtta olika maträtter till lunchen. Själv tog jag sovmorgon och gör min arbetsinsats med disken istället eftersom mina matlagningskunskaper runt kinesisk mat är begränsad.

Under eftermiddagen går datorerna varma med chattar via qq. Familjemedlem efter familjemedlem och vänner avverkas en efter en.

Samtidigt rullar CCTV1:s nyårssändning på min TV. Jag förstår inte vad som sägs men kan lyssna på musiken. Och roa mig åt konstigheter i sändningen.
Officiellt är det en direktsändning. Men vid ett klipp sitter publiken vid runda bord runt en scen och i nästa klipp sitter publiken i rader vid samma scen för att sedan byta tillbaka till de runda borden igen.

Ofta visas bilder på publiken, och ibland står det en liten titel vid någon i publiken. Upplysande texter som ”moralisk förebild”. Vid andra tillfällen får någon från publiken hälsa gott nytt år till det kinesiska folket.

Min kinesiska gäst översätter ibland vad som sägs och händer på skärmen. Men han har en rätt hånfull ton i sin röst. CCTV imponerar tydligen inte på honom.

Och en ”svensk” kändis dör upp på skärmen, Wei Wei. Hon måste väl räknas som kändis i Sverige eftersom hon uppträtt på Allsång på Skansen?

Jag jobbar för fullt med att rensa mitt källarförråd. Och det dyker upp både det ena och det andra i lådorna.

Idag hittade jag en bok om problemlösning med Comal. Det programmeringsspråket som fanns i skoldatorerna Compis. Det är så länge sedan att jag inte minns Comal. Jag kommer ihåg datorerna från skolan och hur eländigt tråkiga de var att jobba med.

Problemlösning med Comal, en gammal skolbok som dök upp i källaren.

En annan rolig sak jag hittat är ett gammalt nummer av Sparbankens tidning Lyckoslanten från 1981. I tidningen finns en artikel om barn i Kina. Den var jag så klart tvungen att visa min sambo. Hon blev måttligt imponerad av de gamla bilderna.

Bildtexterna är lite roliga att läsa nu. Bland annat finns uppgifter om hur stort Shanghai är, 12 miljoner invånare anges det i texten. Nu står det i Wikipedia att det är över 18 miljoner. Fast det handlar då om de kineser som har sin hukou i Shanghai. Det egentliga antalet invånare är betydligt högre. Tiden går och världen förändras.

En gammal Lyckoslanten från 1981 med ett reportage om barn i Kina.

Imorgon slutar harens år och vid midnatt börjar drakens år. Och det ska vi självklart fira. Så idag har vi förberett firandet genom att laga en massa mat och förbereda ännu mer mat att tillaga imorgon.

Min arbetsinsats har i huvudsak bestått av att hacka enorma mängder ingredienser till morgondagens dumplings samt springa ut och shoppa mer ingredienser när våra började ta slut.

Nu är vi båda helt slut men väl förberedda för morgondagens firande.