Julledigheten börjar

Idag började jag min julledighet. Men jag kom inte iväg från jobbet tidigare, jag hade en konsult som slutförde sitt uppdrag tre minuter i fem så det blev verkligen en full dag. Men nu är jag ledig i tio dagar i sträck.

Jag lämnade mitt skrivbord i den vanliga röran. Eller det är fel att kalla det en röra, jag hittar allt som finns där. Börjar någon däremot röra saker på mitt skrivbord blir jag helt vilsen. Det är så att jag gillar att ha tre fyra datorer igång samtidigt på mitt skrivbord. Jag jobbar effektivt med att ha alla sladdar, USB-minnen och papper inom en armslängds avstånd från min bekväma skrivbordsstol.

Den enda nackdelen med mitt förvaringssystem på mitt skrivbord är när jag ska utnyttja funktionen att hissa upp skrivbordet för att arbeta stående. Det är bekvämt för ryggen att stå upp och jobba ibland men när jag trycker på knappen för att hissa upp skrivbordet måste jag hålla koll på de två sidorna som står mot en vägg så inget fastnar och kläms mot väggen. Ibland hör man också ljudet av papper som börjar rasa, då gäller det att vara snabb och stoppa raset innan högar med papper faller ner på golvet.

En stor fördel med att ha ett kreativt kaos på skrivbordet är att ingen, absolut ingen vågar smyga in på mitt rum och lägga ett papper eller något annat på mitt skrivbord utan att jag har godkänt det. De är allt för rädda att det ska försvinna i mängden för all tid och evighet.

Hemma har vi inget skrivbord, vi har inte plats för ett. Men när vi hittar en större lägenhet ska vi nog skaffa ett, det finns ett stort urval med smarta lösningar som inte tar fruktansvärt stor plats på http://skrivbord.nu. Jag behöver en enkel arbetsplats här hemma ibland och halvligga i soffan med datorn i knät och skriva är ingen hållbar lösning i längden. Och Charmaine behöver en plats att göra sina läxor nu när hon går vidare till nästa nivå på SFI.

Men nu har jag som sagt tio dagar av frihet framför mig. Men var är vintervädret? Ynkliga fem grader varmt och regn då och då. Jag vill ha tio minus och snö. I alla fall under några dagar runt Jul. Sedan kan det milda vädret få komma tillbaka igen.

I am back

Så var man tillbaka i gamla vanor. På måndagsmorgonen var det inga problem att komma ur sängen på morgonen men idag var det precis lika tungt som alla andra arbetsdagar under året.

Det går fort att komma in i vanliga rutiner. Jag loggade in på min arbetsdator efter förmiddagsfikat igår och direkt var allt som vanligt och semestern glömd. Nu är det vanligt harvande i ytterligare ett år.

Men ska jag vara ärlig är det roligt att vara tillbaka på jobbet. Jag trivs med att ha lite fasta rutiner i livet. Och nu är helgen något att se fram emot igen, inte bara ett antal dagar i mängden.

Andra bloggar om: , ,

Värmen gör något med folk

Det ringer inte mycket till vår helpdesk under de här semesterveckorna. De samtal jag fått är få men något, låt oss säga konstiga. Det verkar som värmen slår mot folks förstånd.
Det är samtal från personer som efter en fem minuter ensidig dialog drar slutsatsen att det inte var mig de skulle prata med och avslutar samtalet utan att jag behöver säga något. Eller personer som inte lyckas logga in då de har glömt vad de heter (ja just det, jag har ju gift mig och bytt namn).

Vinnaren är än så länge personen som ringde till mig och klagade på att det inte har gått att ringa IT-support på flera dagar. Lite förvånad svarade jag att jag bemannat telefonen de senaste fyra veckorna och andra har nått mig utan problem. Så jag frågade vilket nummer personen använt de tidigare försöken och fick till svar att ”det vet väl inte jag”.

Men jag klagar inte, även jag som har möjlighet att sticka in huvudet i en klimatkontrollerad datahall med stadiga 21 grader känner av värmen och får lätt huvudvärk när jag inte ser till att dricka ordentligt. Så jag förstår att personalen ute i verksamheterna som inte kan komma undan värmen blir lite förvirrade ibland.

Andra bloggar om: , , ,

Var är sommaren?

Det har inte varit mycket till sommar i år. Jag fryser när jag går till jobbet på morgonen och jag är glad om det är uppehåll så jag slipper att bli blöt.

Jag är ensam på avdelningen nu och samtidigt är det låg bemanning på de andra enheterna så helt plötsligt sitter jag och förklarar för människor att visserligen jobbar jag med datorer och visst har de läst ett felaktigt datum i evenemangskalendern via sin dator, men där är faktiskt inte vi på IT som underhåller evenemangskalendern. Och visst är det för jäkligt att kommunens organisation inte följer samma logik som du tycker är logiskt, och än jäkligare är det att turistbyrån öppnar två timmar senare än IT-support, men i gengäld har de öppet två timmar senare på kvällen så du kan ringa och gnälla ända fram till din kvällsmat.

Det är den första juli idag. Så nu visar månadsöversikten i min arbetskalender att jag ska ha semester. Det står så långt nere i högra hörnet på kalendern. Fyra veckor kvar…

Semestertider har börjat

På jobbet märks det att semestertiderna har börjat. Det blir allt tommare i korridorerna varefter mina kollegor försvinner iväg på sin välförtjänta sommarsemester.
I samband med det får jag lite förändrade arbetsuppgifter eftersom jag måste täcka upp för frånvarande kollegor. Det brukar gå bra även om jag ibland blir lätt hysterisk när jag försöker lista ut organiseringen av handlingar som vissa använder sig av.

Det är även vid sådana här tillfällen jag reflekterar lite över mitt jobb. Jag har varit på samma ställe i många år. Några av mina arbetsuppgifter har ändrats, andra är de samma men fungerar annorlunda på grund av den tekniska utvecklingen. Men på det stora hela är jag en vanemänniska som rullar fram i invanda hjulspår.

Så ibland funderar jag på att byta spår, hitta någon ny utmaning. Och kanske utvecklas lite mer som människa.
Tittar man på hur arbetsmarknaden är utformad i mitt arbetsfält är de stora dominerande arbetsgivarna så kallade bemanningsföretag. Det är inte frågan om att år efter år gå till samma arbetsplats som gäller längre i min bransch. Det är både lite skrämmande och lockande. Man är inte längre rotade i en arbetsplats men heller inte inlåst i ett ekorrhjul. Ena månaden är man placerad på en liten arbetsplats med en platt organisation, nästa månad på en stor hierarkisk arbetsplats.

Så frågan jag grunnar på under tiden jag går i de tomma korridorerna på jobbet är om jag är modig och nyfiken eller trygg och bekväm. Ska jag ta steget bort eller stanna kvar? Den frågan får jag fortsätta fundera på, för den som är klar med sina funderingar finns det utmaningar på http://www.implement.se.