Ny tag med flygblad

Så har jag fått tag i lite färgat papper och kan tillverka mina flygblad igen. Det blir en massa skrivande på min lilla skrivare men det verkar gå bra även om den ibland har lite svårt att dra alla papper rakt när det blir många sidor i följd.
Jag sitter även och skissar på några informationsblad att sätta upp på anslagstavlor i butiker och andra ställen i staden.

Min egna mustasch syns knappt men har börjat klia som bara den. Tur att jag bara ska ha den under maj månad.

Det går framåt med riskinsamlingen, snart är vi uppe i en halv miljon kronor. Inte illa.

Mina flygblad

Flygbladstillverkning i mitt vardagsrum

Ytterligare en måndag är avklarad

Måndagar är långt från min favoritdag i veckan. Dels är den i början av veckan och dels är det en del ”måsten” som ska göras på jobbet. Och som grädde på moset hade jag tvättstugan.

Jobbet gick ok och jag delade ut de fåtal flyers jag hade fixat till. Tyvärr innebar mitt arbetsschema att jag inte hann att sitta ner på kafeterian och prata för Mustaschkampen men jag får väl ta igen det imorgon. Jag ska hämta nya lila papper imorgon och kan börja tillverka nya flyers.

När man var ung var det bara gamla gubbar som fick problem med prostatan, men nu när man är nyligen fyllt 38 år inser man att man själv börjar närma sig en farlig ålder. Det är verkligen ingen trevlig insikt.
Professor Sten Nilsson intervjuas i en artikel i Aftonbladet och han tycker vi män är för dåliga på att prata om prostatacancer. Kanske har han rätt, för nu när jag berättar för alla om att jag samlar in pengar till forskningen börjar män i min omgivning plötsligt att berätta om människor de känt som har gått bort i prostatacancer.

Programmet 2½ män rullar på TV:n och Charlie använder en stor svart lösmustasch. Och jag börjar fundera på om prostatan någonsin har nämnts i programmet och det visar sig att så är fallet. Men då är det inga positiva kommentarer, t ex i avsnitt tre i säsong fyra har Charlie ett samtal med sin mamma med följande konversation:
Charlie: I think I’ll go to the bathroom.
Evelyn: Why?
Charlie: What do you mean ”why”? I have to go.
Evelyn: When was the last time you had a prostate exam?
Charlie: It feels like I’m having one now.

Dag 2 – pappersproblem och mer pengar

Det är alltid lika roligt när någon har skänkt pengar till min insamling. Idag kom det ytterligare 50 kronor från Brittis Dockor och Tomtar.

Själv fick jag problem med att hitta färgat skrivarpapper. I de butiker som har öppet på söndagar var utbudet minst sagt tunnsått. Det enda jag kunde hitta var en bunt med 10 olika färger med 25 ark av varje färg. Men det var inget jag ville lägga pengar på så det får bli lite shopping imorgon istället.

Första dagen

Att ha spräckt nollan i min insamling är jätteroligt! Jag var lite nervös för att min insamling skulle vara den enda som slutade på noll första dagen. Jag vet inte vem bidragsgivaren är men ett stort tack till dig!

Jag använde verktyget på Cancerfonden för att skicka ut tiggarbrev igår. Så nu har jag som bekämpat SPAM i så många år syndat. Men jag tröstar mig med att det är för en god sak.

Min egna ursäkt till mustasch har nu växt med ytterligare en millimeter och nu kan man faktiskt känna med fingret att det finns något under näsan.

Jag ska köpa lite lila papper och tillverka några flyers som jag kan dela ut på jobbet och på andra ställen för att informera om min kampanj. Och så ska jag försöka övertala min pappa att skänka ett bidrag till min kampanj. Ingen lätt uppgift.