En liten dotter

Sedan en vecka tillbaka är jag pappa till en liten flicka.

Det är en spännande förändring i livet. Jag kör tvättmaskinen konstant för att tvätta allt som är nerkissat, nerspytt eller nerbajsat. Men det gör mig inget. Jag njuter av varje stund med den lilla tjejen.

Min lilla dotter

Min lilla dotter

Fasansfullt kallt

Temperaturen har två dagar i rad varit nere runt minus 19 grader på kvällarna. Det är lite väl kallt för mig. Men Charmaine tycker det är roligt, hon fryser lika mycket oavsett om det är en minusgrad eller tjugo, så hon blir road av att jag också fryser.
Det har snöat och snön tillsammans med rimfrost gör att hela omgivningen ser ut som ett enda stort julkort.

Vi har överlevt julen och all dess mat. Förutom att fira julafton hemma hos min mamma med min syster och hennes familj har vi varit på filippinsk julfest och ätit helstek spädgris. All denna mat har varit god men den har inte gjort gott åt min mage och midjemått.

Nu blir det två dagar med vardagsliv innan nyåret slår till. Det är nästan så jag ser fram mot att gå till jobbet. Även om jag räknar med att det kommer vara svårt att komma upp på morgonen.

Andra bloggar om: , ,

Dan före…

Vi gjorde något annorlunda i år. Då det var lönedag idag gav vi oss ut i den glada julhandeln för att köpa alla julklappar och lite mat. Jag hade nog räknat med att det skulle vara ett mindre helvete men jag måste erkänna att det inte var så farligt.

Vi började i Ikano-huset på morgonen. Vi anlände precis när de öppnade och redan då började parkeringen fyllas upp. Men inne i gallerian gick det ändå rätt snabbt och smidigt att handla. Köerna var inte så fruktansvärt långa. Men när vi åkte därifrån fick vi stå i kö för att ta oss ut från parkeringen. Det bara välde in bilar i alla korsningar. Det slutade med att jag körde runt hela området bara för att kunna göra högersvängar i alla korsningar och komma ut lite smidigare.

Vi for vidare till Motala och gjorde de sista inköpen innan vi åkte hem och började slå in julklappar och laga julmat. Som tur var behöver vi inte fixa all julmat. Vi är bjudna på ett knytkalas på julaftonen så vi tar bara med oss revbensspjäll och en Filippinsk fruktsallad.

Nu avslutar vi kvällen med att slå in de sista julklapparna, eller rättare sagt så är det Charmaine som slår in dem. Jag har tröttnat och sitter i soffan och slötittar på gamla dåliga filmer.

God Jul!

Julbestyr

Julen är på väg och hos oss har en ny gran inköpts. Den är i plast och vit. Kombinerat med belysning i olika färger ser den inte riktigt ut som julgranarna under min barndom, men den är snygg. I alla fönster har vi både ljusstake och stjärna eller en tomte som lyser. Vi har till och med införskaffat ljusslingor som drivs på batteri och hängt ute på balkongen. Och så har vi numera en tavla på väggen med ett julmotiv, som har en massa små blinkande lampor. Så nog har vi julstämning här.

Men som vanligt får jag en massa huvudvärk när det kommer till julklapparna. I år är det värre än vanligt, inte nog med att man ska komma på något, ekonomin är ansträngd nu när vi är två som lever på en lön. Men jag vill självklart ge några julklappar, framförallt till syrrans små pojkar och mina föräldrar.

Pojkarna är det inget svårt att hitta julklappar till. De är tre respektive 1 år så där blir det leksaker. Mina föräldrar är det värre med. Min pappa som till exempel mest sitter hemma och flåsar med sin syrgas. Det är inte direkt så att han behöver något och inte kan han vara aktiv och göra något. Så den julklappen är svår. För jag vill ju att han ska få något som han uppskattar.

Och sedan vill nog Charmaine ha en, eller flera julklappar.

Så nu söker jag igenom webben i jakt på bra julklappstips som inte krossar min lilla sköra ekonomi. För jag måste ha lite pengar till julmat också, både svensk och filippinsk mat.

Andra bloggar om: , ,

För ett år sedan

För ett år sedan satt jag hos mina svärföräldrar i Filippinerna och tittade chockad på den löpande nyhetssändningen från Tacloban där tyfonen Yolanda hade förstört otroliga mängder byggnader och dödat en massa människor. Nu har det gått ett år. Och åter igen har människorna på Filippinerna rest sig upp efter en katastrof och fortsatt med sina liv.

Jag slutar aldrig att bli förvånad över hur det fattiga Filippinerna gång efter gång reser sig och kommer tillbaka efter en stor naturkatastrof. Hur människor alltid lyckas hitta en orsak till att le mot alla oavsett hur hemsk verkligheten runt om dem är.

Om detta fantastiska land inte var så hårt belastat av korruption vore det säkert en stor och stark ekonomi i Asien. Alla dessa krafter som lyckas komma på fötterna igen efter en katastrof borde kunna förvandla detta fattiga land till ett rikt land. Men korruptionen som finns i alla lager av samhället stryper sakta men säkert landets potential och miljoner Filippinare måste söka jobb utomlands för att sedan skicka stora delar av sin lön tillbaka till familjen.