Microsoft tjatar så pass

Rubriken på det här inlägget är ett citat från min pappa. Han har under den gångna veckan blivit uppringd av engelsktalande personer under fem olika tillfällen. Vid varje tillfälle hävdar de att de att de ringer från Microsofts support och ska hjälpa honom med ett allvarligt fel på hans dator.

De första samtalen avslutade han med att säga att han inte har någon dator, vilket är en liten lögn för han har en gammal Compaq med Lubuntu installerat. Men de senaste samtalen avslutar han med att säga att han endast talat svenska och sedan lägga på luren.

Nu funderar han på att lägga luren på skrivbordet och bara låta det hela vara. Han tror tydligen att han då låser upp en åtgående linje för bedragarna så att de inte kan ringa ut. Jag var tvungen att tala om för honom att den mekaniska växel som låste en linje om båda parter inte avslutade samtalet har försvunnit från marknaden för flera årtionden sedan.

Pappas andra idé var att tala om för uppringaren att de var bedragare. Jag förslog att han istället skulle svara dem på svensk skolengelska ”This is the Swedish police, how can I help you?”.

För att sammanfatta, ringer någon till dig och påstår att de ringer från Microsoft support är de bedragare. Avsluta samtalet direkt.

Ett enkelt halsband

En av de bästa presenter jag har köpt i mitt liv var ett enkelt halsband med ett litet hjärta. Det var inget dyrt smycke men min fru älskade det då och älskar det fortfarande. Det var nämligen den första lilla kärlekspresent jag köpte till henne.

Jag råkade se halsbandet i ett skyltfönster hemma i Vadstena och tyckte det skulle passa Charmaine perfekt. Så jag köpte det och fick en lite present inslagen som jag tog med mig till Stockholm. Det var precis innan Jul men jag bad om ett vanligt presentpapper så det inte skulle se ut som en julklapp.
Sedan var det bara att vänta på ett bra tillfälle för att lämna över presenten. Det blev på ett litet fika som vi satt på och vilade oss efter att ha vandrat runt i Stockholm city och njutit av varandras sällskap.
Charmaine blev först lite bekymrad eftersom hon inte hade någon present åt mig, men när hon öppnade paketet blev hon överlycklig.

Det har blivit fler presenter sedan dess men just detta halsband har en särskild betydelse för oss båda.

Fast ibland påpekar Charmaine för mig att jag aldrig har kommit hem med blommor till henne. Och jag måste erkänna och jag själv inte tycker det är speciellt romantiskt med blommor. Jag köper hellre ett smycke eller kanske lite choklad.

Själv tycker jag att det är roligt att gå runt i butiker och välja ut en speciell gåva, men alla gör inte det. Man har kanske varken tid eller lust till det. Men då kan man utnyttja internettjänster som kärlekspresent.se, en webbtjänst som gör det möjligt att snabbt och enkelt välja ut en kärleksgåva till någon man tycker om.

En födelsedag avklarad

Igår fyllde Charmaine år så det blev till att fira henne. Jag fixade present och bjöd på restaurang. Eftersom vi nu är två som lever på en inkomst blev firandet inte så storslaget, men vi hade trevligt tillsammans.

När man som vi lever snålt så är det lätt att börja drömma om vad man skulle göra om man plötsligt vann en massa pengar. Om man till exempel surfar in på sveacasino och några timmar senare sitter där med en drömvinst på 10 miljoner kronor. Hur skulle det påverka våra liv?

Till en början med skulle det vara betydligt lugnare i slutet av månaden. Ingen oro för kommande räkningar. Och så skulle det nog bli lite lyxkonsumtion bara för att man har råd. En bil skulle vi behöva, ett större boende och Charmaine förväntar sig nog att när vi har så mycket pengar ska vi köpa fritidshus på Filippinerna så vi har ett eget boende där när vi besöker hennes hemland.

När det sedan gäller jobb så är jag lite kluven. Visst skulle det vara skönt att sluta jobba och slippa gå upp på morgonen. Men samtidigt gillar jag mitt jobb och trivs med att ha fasta rutiner i min vardag. Och risken är väl att man blir lite snål. Tio miljoner är ingen jättesumma, man kanske fortsätter att jobba för att ha en inkomst till hyra och andra fasta utgifter för att slippa använda vinsten till vardagslivet.

Lycka kan inte köpas för pengar sägs det ibland. Men eftersom man kan till en viss del köpa frihet med pengar så är det på sätt och vis möjligt att köpa sig lycka med pengar.

Så med tio miljoner i min ficka blev jag nog lite lyckligare än vad jag är idag, även om jag inte är det minsta olycklig.

Julen har börjat

Det har sina sidor att leva med en Filippinska. Nu har julen redan börjat smyga sig in i våra liv. Vi streamar TV från Filippinerna och där har man nu börjat spela julsånger för fullt i programmen. I gallerior har man redan börjat placera ut julpynt så jag börjar få bilder därifrån på allt pynt.

Med tanke på att det är cirka fyra månader kvar till julen infaller räknar jag med att det kommer att bli tjatigt fram tills dess.

Och så börjar det dra ihop sig till val. På jobbet ser jag en massa människor som förtidsröstar, så en stor del av väljarkåren verkar passa på att förtidsrösta det här valet. Själv har jag svårt att komma till ett beslut. Jag tycker ett antal partier har bra idéer. Men än har jag ju tid på mig att komma till ett beslut. Jag tycker i alla fall att det är lättare på riksnivå än vad det är på kommunal nivå.

Andra bloggar om: ,

Nostalgiafton med syrrans grabbar

Här i Vadstena är det en så kallad nostalgikväll varje onsdag under sommaren. Då fylls staden av bilar och motorcyklar från olika sekler. Och på senare tid har museijärnvägensföreningen börjat köra rälsbussen efter turlista på mellan två tillfälliga stationer och stationshuset nere vid hamnen.

Det passade perfekt eftersom syrrans äldsta grabb ofta leker tåg och klipper låtsasbiljetter. Så syrran var här med hela familjen för en fika på eftermiddagen och sedan tog vi rälsbussen ner till staden för att leka i hamnparkens lekplats och äta lite glass innan vi promenerade hem igen.

Rälsbussen

Jag och småkillarna på rälsbussen

Tyfonen Glenda

Nu har det blåst nere på Filippinerna igen. Inte så illa som det var förra november men rätt rejält ändå.
Och den här gången drog tyfonen fram rätt över mina svärföräldrars hem. Det såg till en början ut att inte bli så farligt då den första varningen var en etta, det är typ regn och blåst. Men under tisdagen steg varningen först till två och sedan till tre.

Vi satt framför vår dator under tisdagskvällen och följde twitterflöden med uppdateringar varefter Glenda drog fram över Filippinerna, så vi visste ungefär när det var som värst för mina svärföräldrar och när de förlorade elen. Och så började det komma varningar om höga vattenflöden. Så det blev en orolig natt.

På morgonen kunde vi följa hur Glenda lämnade fastlandet och bilder på förödelsen började visas på Internet. Jag så att ett stort köpcenter jag besökte i Santa Rosa hade fått en vägg förstörd och hur träd låg över vägen som jag åkte ett antal gånger under mitt besök, och en massa omkullblåsta elstolpar. Men vi fick inte någon kontakt med svärföräldrarna, ingen aktivitet på Internet och telefonen gick inte att nå när vi ringde.

Rapporterna från Filippinerna var ändå lugnande, inte så många dödsoffer och vattnet vid mina svärföräldrars hem steg aldrig. Men en massa rapporter om att området till 70% saknade el.

På kvällen fick vi besked om att allt gått bra. Alla familjemedlemmar har klarat sig välbehållna och huset står kvar, men en liten bit av taket över grovköket saknas.

När man tror att allt är över kommer det nu varningar om att nya lågtryck byggs upp utanför Filippinerna och fler tyfoner kan komma snart.