För ett år sedan

För ett år sedan satt jag hos mina svärföräldrar i Filippinerna och tittade chockad på den löpande nyhetssändningen från Tacloban där tyfonen Yolanda hade förstört otroliga mängder byggnader och dödat en massa människor. Nu har det gått ett år. Och åter igen har människorna på Filippinerna rest sig upp efter en katastrof och fortsatt med sina liv.

Jag slutar aldrig att bli förvånad över hur det fattiga Filippinerna gång efter gång reser sig och kommer tillbaka efter en stor naturkatastrof. Hur människor alltid lyckas hitta en orsak till att le mot alla oavsett hur hemsk verkligheten runt om dem är.

Om detta fantastiska land inte var så hårt belastat av korruption vore det säkert en stor och stark ekonomi i Asien. Alla dessa krafter som lyckas komma på fötterna igen efter en katastrof borde kunna förvandla detta fattiga land till ett rikt land. Men korruptionen som finns i alla lager av samhället stryper sakta men säkert landets potential och miljoner Filippinare måste söka jobb utomlands för att sedan skicka stora delar av sin lön tillbaka till familjen.

En födelsedag avklarad

Igår fyllde Charmaine år så det blev till att fira henne. Jag fixade present och bjöd på restaurang. Eftersom vi nu är två som lever på en inkomst blev firandet inte så storslaget, men vi hade trevligt tillsammans.

När man som vi lever snålt så är det lätt att börja drömma om vad man skulle göra om man plötsligt vann en massa pengar. Om man till exempel surfar in på sveacasino och några timmar senare sitter där med en drömvinst på 10 miljoner kronor. Hur skulle det påverka våra liv?

Till en början med skulle det vara betydligt lugnare i slutet av månaden. Ingen oro för kommande räkningar. Och så skulle det nog bli lite lyxkonsumtion bara för att man har råd. En bil skulle vi behöva, ett större boende och Charmaine förväntar sig nog att när vi har så mycket pengar ska vi köpa fritidshus på Filippinerna så vi har ett eget boende där när vi besöker hennes hemland.

När det sedan gäller jobb så är jag lite kluven. Visst skulle det vara skönt att sluta jobba och slippa gå upp på morgonen. Men samtidigt gillar jag mitt jobb och trivs med att ha fasta rutiner i min vardag. Och risken är väl att man blir lite snål. Tio miljoner är ingen jättesumma, man kanske fortsätter att jobba för att ha en inkomst till hyra och andra fasta utgifter för att slippa använda vinsten till vardagslivet.

Lycka kan inte köpas för pengar sägs det ibland. Men eftersom man kan till en viss del köpa frihet med pengar så är det på sätt och vis möjligt att köpa sig lycka med pengar.

Så med tio miljoner i min ficka blev jag nog lite lyckligare än vad jag är idag, även om jag inte är det minsta olycklig.

Julen har börjat

Det har sina sidor att leva med en Filippinska. Nu har julen redan börjat smyga sig in i våra liv. Vi streamar TV från Filippinerna och där har man nu börjat spela julsånger för fullt i programmen. I gallerior har man redan börjat placera ut julpynt så jag börjar få bilder därifrån på allt pynt.

Med tanke på att det är cirka fyra månader kvar till julen infaller räknar jag med att det kommer att bli tjatigt fram tills dess.

Och så börjar det dra ihop sig till val. På jobbet ser jag en massa människor som förtidsröstar, så en stor del av väljarkåren verkar passa på att förtidsrösta det här valet. Själv har jag svårt att komma till ett beslut. Jag tycker ett antal partier har bra idéer. Men än har jag ju tid på mig att komma till ett beslut. Jag tycker i alla fall att det är lättare på riksnivå än vad det är på kommunal nivå.

Andra bloggar om: ,

Halvvägs genom semestern

Tiden går fort och nu har jag kommit halvvägs genom min semester.

På det hela känns det bra. Vädret har varit fantastiskt, och vi har hittat på en massa roliga saker tillsammans. Besöket på Ullared kanske inte var det roligaste jag har gjort och absolut inte det billigaste men nu har jag i alla fall upplevt den galenskapen.

Jag har köpt en liten tvättmaskin som vi kan använda i köket. Det är nog en av de bästa investeringar jag har gjort i mitt liv. Nu kan vi tvätta en maskin då och då när det behövs. Livet blir betydligt enklare när man inte behöver vänta in tvättiden i den gemensamma tvättstugan när det börjar bli slut på rena kallingar.

På tal om tvätt kan jag konstatera att jag bara har använt shorts sedan slutet av juni. Jag kan inte minnas den senaste sommaren jag har haft det så varmt och avslappnat.

Auri – för människor?

Min pappa hade fått en lapp med texten SOS i stor röd stil. Det visade sig vara en lapp från ett företag som säger sig syssla med insamling till hjälpande människor.

Jag har alltid en skeptisk inställning till insamlingar, det finns alltför många samvetslösa människor som inte tvekar att utnyttja våran vilja att hjälpa våra medmänniskor i nöd. Så jag tog lappen från min pappa och började kolla upp företaget.

Överst på lappen finns en adress till en webbsida och en e-postadress som inte använder samma domän som webbsidan. Det ser direkt tveksamt ut. Och när jag surfar till webbadressen finns det ingen webbsida där. Och när jag kontrollerar vem som har registrerat domänen får jag beskedet att den är till salu. Så seriösare än så var de inte.

Det står ett organisationsnummer tryckt på lappen. Och det är ett äkta nummer. Enligt företagsregister går det till ett företag som har samma namn som finns tryckt på lappen. De ska enligt uppgift syssla med städning av lägenheter och villor åt privatpersoner, samt samla in donationer för fattiga barn från Baltikum. Som binäring sysslar man tydligen med partihandel av byggmaterial.

Och ingen blir väl överraskad när Svensk insamlingskontroll inte har tilldelat det här företaget ett så kallat 90-konto?

Sedan har andra reagerat förut så det finns en del i pressen om dessa insamlingar, Skövde Nyheter, NA, Knyt.se, Värmlands Folkblad, ekuriren.se.

Okej, jag kan inte säga att det här är en bluff, för jag vet inte hur mycket av det insamlade som faktiskt omsätts till bistånd och hjälp. Men vill man hjälpa människor i nöd finns det bättre sätt att göra det på, det finns organisationer som inte har några vinstintressen som gör samma insamlingar där du kan vara säker på att stödet går till de utsatta.

SOS för människor

Lappen jag hittade i min pappas brevlåda

Andra bloggar om: , , ,