Men det är roligt och givande att ta sig till Stockholm och sitta ner med konsultbolaget. Det är mycket som kommer att hända under hösten och vintern.

Jag passade på att ta några bilder under lunchen.

JM hus

Regnmolnen hängde över Stockholm

Jag har lektionerna i Linköping så det blir en del buss och pendeltåg den kommande tiden. Och som vanligt är det full cirkus på bussarna när kortläsaren slutar fungera, vilket inte alls är ovanligt. Det är bra ekonomi att köpa ett kort med en resekassa för ungefär var tredje resa blir gratis för att kortläsaren inte fungerar.

Nu blev dagen inte som planerat. Jag började med att tappa frukostgröten över hela köksgolvet. När jag sedan ger mig iväg glömmer jag att packa elsladden till min dator. På järnvägsstationen i Motala är biljettautomaten trasig så jag får betala fullpris för biljetten på tåget. Väl framme i Örebro hör jag ett väsande ljud från min resväska. det var en av de flaskor som jag fraktade i min resväska som sprungit läck. Jag hade helt plötsligt cirka en liter Cola över all min packning.
Därefter ställdes kvällen karaoke in på grund av dåligt deltagande och tekniska problem. Sur och besviken beslutade jag mig för att åka hem igen. På tåget sitter en förkyld tonåring och sparkar i ryggen på mitt säte under hela resan. När jag är tillbaka i Motala regnar det.

Det var ingen rolig dag, och eftersom det var en lördag känns det extra tungt. Hade det varit en vanlig vardag med jobb och annat elände hade alla problem försvunnit in i all annan röra, men nu förstördes en ledig dag för mig.

Väl hemma var det bara att bädda ner sig och hoppas att nästa dag skulle bli bättre.

Jag har under flera år rest med Tågkompaniet mellan Motala och Örebro och jag är verkligen nöjd med deras service. Det har sällan inträffat några förseningar eller inställda tåg när jag har rest. Och tågen är fräscha och bekväma. Personalen är trevliga och kaffet är nybryggt.

Så nu är frågan, får man dubbel lön om man jobbar med dubbla arbetsuppgifter, eller jämnas det ut av att man gör dubbelt så mycket fel?

Två datorer igång samtidigt på min arbetsplats. Och ett överfullt skrivbord.

Jobbet är inte ett dugg bättre, jag har problem med nya Windows 7 i vår nätverksmiljö, jag har problem med äldre e-postklienter som inte går att uppgradera och jag drunknar i administrativt arbete med användarkonton. Jag försöker att hålla dataavdelningen igång ensam. Och så har jag ont i halsen.

Hösten är verkligen här.

Vi fick god mat och tillbringade eftermiddagen och kvällen tillsammans med lite spel och en massa prat.

Sedan är det lätt att köra cirka elva mil hem sent på kvällen.

Här är hela gänget samlat för en avskedsmiddag

Vi fick bland annat god chokladmousse att äta

Caroline - snart på andra sidan jordklotet

Till slut tog Carro min kamera och tog en bild av mig.

Vädret gör ingen glad heller, det är grått och tråkigt och ibland regnar det.

För att verkligen göra det här till en tung måndag fick jag en räkning i posten på lite över 23000 kronor. Men det var inte till mig personligen utan till bostadsrättsföreningen, men räkningen var feladresserad. Gissa om jag kommer att ringa och protestera imorgon.

I puberteten fick jag mindre och mindre problem med både allergi och astma. Och som vuxen reagerar jag bara lite lätt på vissa saker jag äter och får kliande ögon under den värsta pollensäsongen. Min astma har jag inte känt något av på 20 år.

Men natten till idag vaknade jag i panik och kunde inte andas. Jag rullade ur sängen i full panik och försökte förtvivlat dra ner luft i lungorna men lyckades inte. Jag kommer ihåg att jag tänkte att nu dör jag. Jag har ingen medicin hemma och jag kan inte tala och göra mig förstådd när jag ringer efter hjälp.

Telefonen i sängkammaren är en sladdlös modell och självklart hade jag inte satt i den i basenheten så batteriet var slut. På vägen mot nästa telefon började jag minnas mina gamla andningsövningar för att motverka astman och paniken släppte. När jag väl var framme vid telefonen insåg jag att jag kunde andas igen även om jag lät som en punkterad blåsbälg. Så med handen på telefonen satt jag och kände hur anfallet sakta började släppa.

Efter en halvtimma kunde jag andas normalt igen och efter ytterligare en halvtimma hade chocken släppt. Så jag kröp ner i sängen igen och lyckades somna om.

Jag har inte en aning om vad som utlöste anfallet. Jag åt inget annorlunda igår. Rörde mig inte ute, har inte känt några lukter av färg eller lösningsmedel från mina grannar. Jag har kollat hela kroppen efter insektsbett för jag tänkte att ett bett kanske utlöste anfallet men jag hittar inget.

Nu sitter jag här och kommer på mig själv med att helt plötsligt ta att djupt andetag och sakta andas ut bara för att testa att allt är ok. Det är lite skrämmande att min barndoms förbannelse helt plötsligt har greppat mig igen.