Astmaattack

När jag växte upp hade jag stora problem med allergi och astma. När jag deltog i idrott började jag låta som en dålig visselpipa efter ett tag. Nu var det aldrig värre än att jag kunde ta min medicin, vila lite och sedan fortsätta med det jag höll på med.

I puberteten fick jag mindre och mindre problem med både allergi och astma. Och som vuxen reagerar jag bara lite lätt på vissa saker jag äter och får kliande ögon under den värsta pollensäsongen. Min astma har jag inte känt något av på 20 år.

Men natten till idag vaknade jag i panik och kunde inte andas. Jag rullade ur sängen i full panik och försökte förtvivlat dra ner luft i lungorna men lyckades inte. Jag kommer ihåg att jag tänkte att nu dör jag. Jag har ingen medicin hemma och jag kan inte tala och göra mig förstådd när jag ringer efter hjälp.

Telefonen i sängkammaren är en sladdlös modell och självklart hade jag inte satt i den i basenheten så batteriet var slut. På vägen mot nästa telefon började jag minnas mina gamla andningsövningar för att motverka astman och paniken släppte. När jag väl var framme vid telefonen insåg jag att jag kunde andas igen även om jag lät som en punkterad blåsbälg. Så med handen på telefonen satt jag och kände hur anfallet sakta började släppa.

Efter en halvtimma kunde jag andas normalt igen och efter ytterligare en halvtimma hade chocken släppt. Så jag kröp ner i sängen igen och lyckades somna om.

Jag har inte en aning om vad som utlöste anfallet. Jag åt inget annorlunda igår. Rörde mig inte ute, har inte känt några lukter av färg eller lösningsmedel från mina grannar. Jag har kollat hela kroppen efter insektsbett för jag tänkte att ett bett kanske utlöste anfallet men jag hittar inget.

Nu sitter jag här och kommer på mig själv med att helt plötsligt ta att djupt andetag och sakta andas ut bara för att testa att allt är ok. Det är lite skrämmande att min barndoms förbannelse helt plötsligt har greppat mig igen.

Andra bloggar om: , , , ,

Fredagstankar från soffan

Så har det gått ytterligare en arbetsvecka. Den missade jag det mesta av eftersom jag låg nerbäddad i sviterna efter Sonisphere, förkyld med feber.

Det är roligt att kolla nätet och läsa om andra sviter efter Sonisphere. Djurgårdsförvaltningen är upprörda över hur området ser ut efteråt. Bland annat är man missnöjda med städningen. Och det kan jag förstå. På området lyckades jag se två soptunnor under festivalen. Så det mesta skräpet hamnade på marken som under dagen förvandlades till ett träsk. Så skräp försvann ner i dyn och kommer tillbaka upp varefter.
Men det var nog tur att det fanns många skithus annars hade det varit ännu obehagligare för Djurgårdsförvaltningen.

Bloggaren Grimgoth har fått upp en massa bilder på sin blogg. Så hans kamera klarade vätan till skillnad mot min. Men jag var inte den enda som fick problem med kameran i blötvädret. Och vill ni ha en recension av banden är det bara att kolla in Mirandas Hårdrocksblogg.

På tal om recensioner har Aftonbladet recenserat Iron Maidens nya platta och ger den fyra plus. Själv sitter jag och lyssnar på singeln El Dorado och jag gillar den.

Och så kan man läsa om läkaren som smet från tjänstgöringen för att på på konsert med Iron Maiden. Han verkar inte vara det minsta oroad för att bli av med jobbet för han har andra jobb säger han själv. Tänk om man kunde ha den inställningen till sitt jobb. Fast det är kanske precis så man ska se på sitt jobb så slipper man vantrivas på jobbet.

Jag pillar ut navelluddet och kan konstatera att efter en dag i grön tröja är luddet svart. Hur går det ihop?

Videoklipp

Jag hade stora planer på att fotografera och spela in videofilm på Sonisphere men vädret satte effektivt stopp för det genom att vätan slog ut både kamera och mobilkamera. Så på sätt och vis var det väl bra att jag inte fick ta med mig min systemkamera in på området får då hade väl den dött för mig.

Innan kamerorna gav upp lyckades jag spela in två korta videosnuttar som du kan se här nedan. Den första är Hammerfalls öppningsnummer som jag mest filmade lite av för att testa kameran. Andra videon kommer från Iron Maidens uppträdande och är filmad med mobilen vars videofunktion inte på långa vägar lever upp till stillbildsfunktionen.

Skyttegravsfötter

Det regnade på Sonisphere i Stockholm igår. Och det regnade inte lite heller. Periodvis vräkte regnet ner och förvandlade festivalområdet till en stor gyttjepöl. Och kallt som bara den var det.
Men skit i det. Jag fick uppleva en massa bra band.

Tyvärr tålde den elektriska utrustningen inte regnet så ljudet var dåligt på vissa ställen och min egna kamera begick harakiri och slocknade innan de riktigt stora banden gick på. Så jag har inte mycket bilder eller video att visa.

Men jag är helt nöjd. Jag har sett några av mina ungdomsidoler och vrålat med i Maidens låtar. Och när Maiden gick på scenen slutade det att regna.

Hemresan var något jobbig. När vi lämnade festivalområdet var hela området en enda stor gyttjepöl och skorna var förvandlade till stora bruna klumpar. Så på vägen ut samlade vi på oss en massa flaskor med vatten från SJ:s gratisutdelning för att kunna spola oss rena innan vi satte oss i bilen. Innan vi var framme vid bilen öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Så efter den promenaden och flaskorna med vatten var det inte så mycket gyttja kvar på fötterna. Men det var kallt att sitta i de blöta kläderna hela vägen hem.

Jag skalade av mig alla skitiga och blöta kläder innanför entrédörren och lät dem ligga där. Sedan tog jag en varm dusch. Mina fötter såg ut som svampar efter att ha varit blöta i över tolv timmar. Och så skönt det var att lägga sig i en torr varm säng.

Publikhav

Det var fler än jag som trotsade regnet

Mötley Crüe

Mötley Crüe brände av fyrverkerier

Lera

Leran på marken efter en dags regnande

Sonisphere

Det börjar närma sig nu. Artisterna börjar anlända till Stockholm och imorgon kommer jag. Är Stockholm redo för mig? :)

Och så fyller Bruce Dickinson år i morgon. Gubben blir 52 år och bloggaren Grimgoth vill att vi ska sjunga Happy Birthday för honom. Så det är väl bara att hänga på vid låt 12 som är ”Fear Of The Dark”.

Låtlistorna är ok. Jag hade gärna haft mer äldre låtar av Iron Maiden men jag inser att inte hela publiken är så gamla som jag och vill höra samma låtar som jag gillade i min ungdom.

Efter att ha läst både The Dirt och The Heroin diaries är jag lite imponerad att killarna i Mötley Crüe fortfarande kan turnera. Det borde finnas en gräns för hur mycket en mänsklig kropp kan klara när det gäller, låt oss säga, ett relativt osunt leverne.
Jag kommer i alla fall att skriva mig hes till ” Shout At The Devil”.

Jag får inte ha med mig min systemkamera. Så jag får försöka stå ut med hjälp av kompaktkamera och mobiltelefonens kamera. Så det gäller att komma ihåg att tömma mobilen från all musik för att ha gott om plats på minneskortet.

Undrar om jag kan hacka kameran och lägga till nya ljud till funktionerna? Tänk att slippa töntiga ljudeffekter när man trycker av en bild och i stället höra ett ljudligt ”Rock’n roll” eller ”Fuck you”. Det här skulle jag ha tänkt på lite tidigare.

Så imorgon smäller det, Sonisphere i Stora skuggan!

PS till mina reskamrater, vill ni komma levande hem imorgon kväll ska ni inte räkna med mig som chaufför på hemresan.