Min hjärna brinner

Jag sitter ovanligt mycket i telefonen på jobbet de här dagarna. Eftersom vi har minskad bemanning på IT samtidigt som det flödar in sommarvikarier till övrig verksamhet blir jag sittande i telefonen i vår helpdesk. Idag gick nog halva arbetstiden åt att prata i telefonen. Samtidigt som jag blir stressad av att inte hinna med mina vanliga arbetsuppgifter och projekt.

Rösten håller inte så bra heller. Efter att suttit en timma i telefonen med en extern konsult på eftermiddagen började jag rossla och fick hosta varje gång jag skulle säga något. Det gick över efter ett glas vatten och två koppar kaffe.

Så när jag gick hem kändes det som min hjärna kokade och jag hade en rejäl spänningshuvudvärk. Men nu är det bara två dagar kvar till semestern.

På kvällen gick jag hem till pappa för att rensa trädgårdslandet. Det gjorde inte huvudvärken mindre. Hur fasen ser man skillnad på liten spröd lökblast och gräset som har börjat invadera landet? Jag satt på huk och ryckte strå för strå för att inte ta död på löken. Så jag har flera dagars jobb framför mig innan hela landet är rensat.

Trafikstockning

Jag började min dag ovanligt tidigt idag. Jag gick upp klockan fyra för att börja min resa till Stockholm klockan fem.

Det är inte mycket trafik så dags på dagen så jag for fram på motorvägen och tänkte att jag kommer att vara så tidigt på plats att jag får sitta i bilen och vänta tills dagens seminarium börjar. Men det slutade jag tro när jag passerat Södertälje.

Där började bilköerna. Och de var långa. Jag kröp fram mot Kista samtidigt som klockan bara rusade fram. Min goda marginal var uppäten när jag var framme vid mitt mål.

Men seminariet var jätteintressant och jag hade huvudet fullt av tankar och nya idéer när jag satte mig i bilen igen och kröp långsamt hemåt. Riktigt långsamt.

När jag satt där i bilkön och tittade på de andra förarna insåg jag att de flesta runt om mig utsatte sig för detta trafikvanvett varje arbetsdag.

Som grädde på moset glömde jag att stänga av navigeringen i telefonen så på vägen hem skakade telefonen till i en dödsryckning och stängde av sig när batteriet tog slut. Självklart hade jag ingen laddare med mig.

Andra bloggar om: , , , ,

Man skulle ha varit smartare

Jag har minnen från min barndom där jag är med min morfar och mormor på cykeltur runt om i Järnberga, Nässja och Örberga utanför Vadstena.

Min morfar hade mängder med berättelser från trakten, alla människors öden och äventyr från hans barndom till hans ålderdom. En del var säkert rena skrönor och andra verkliga händelser. Min morfar hade upplevt hur Sverige lämnade fattigdomen bakom sig och hur statarna försvann och ersattes med jordbruksarbetare som i sin tur ersattes av maskiner i det moderna jordbruket.

Jag minns hur spännande det var att höra alla dessa berättelser. Hur morfar kunde nicka mot en byggnad vi cyklade förbi och börja berätta om familjen som förlorade sin dotter i en olycka där, eller gärdet där en dräng hade en hemsk olycka i skördemaskinen.

Jag minns hur hans röst lät, jag minns hur det kändes att cykla i solen och jag minns hur gott mormors fika smakade när vi tog rast.

Men jag minns inte historierna längre.

Jag har bara fragment av historierna i mitt minne. Jag kan inte längre minnas dem eller återberätta alla dessa historier. Och det gör mig ledsen.
Det känns som jag har haft en guldskatt i mina händer och tappat den, jag har fortfarande minnet av att hålla i skatten men den är för evigt förlorad för mig.

Man skulle ha varit smartare. Ett litet anteckningsblock hade gjort enorm skillnad. Men då var man ung och oförståndig, man förstod inte att man skulle sakna alla dessa historier.

Närmare målvikt

Idag ställde jag mig på vågen efter en vecka utan träning. Men jag har istället hållit igång på andra sätt. Att bära tunga möbler upp och ner för trapporna till lägenheten och skruva ihop säng och soffa har säker gett en del förbränning.

Och idag när jag vägde in mig stannade vågen på 92 kilo. Helt plötsligt är jag inom min viktmarginal. Jag har visserligen två kilo kvar till min målvikt, men jag räknas inte längre som överviktig eller fet. Jag har gått ner 38 kilo!

Min sambo har en bild jag skickade till henne för ungefär ett år sedan. Då sitter jag på en bänk i Örebro och väger nästan 130 kilo. Jag har visserligen börjat tappa lite vikt på bilden men det syns inte. Nu funderar jag på att åka till baka till samma bänk och ta en ny bild så jag kan göra ett före och efter montage med bilderna.

Andra bloggar om: , , , , ,

Jag ska bara…

Ibland rinner tiden bara iväg. Idag på jobbet blev jag sittande med en konsult fram till fem med ett krånglande server. När vi var klara hade jag en massa uppdateringsjobb liggande som jag påbörjat men inte avslutat. Och eftersom mina kollegor brukar vilja kunna arbeta med sina datorer när de kommer till jobbet måste jag göra klart innan jag tog helg och gick hem.

Och eftersom det hela tiden var lite kvar att göra passade jag på att starta ytterligare någon uppdatering bara för att inte sitta utan något att göra och bara vänta. Plötsligt var klockan sex. Och jag insåg att det var dags att avsluta allt. Det avslutet tog ytterligare en halvtimma.

Så jag var hemma vid sju. Lite överdrivet sent en fredagskväll. Men ibland blir det sådana dagar. Som tur var hade jag planerat att koka nässelsoppa till middag, och det tog inte så långt tid att fixa till den.

Två måndagar

Att ha en ledig dag mitt i veckan innebar att det blev två måndagar den här veckan. Men det blir även två fredagar. Nu skulle de smaka med två lördagar också.

Jag börjar känna mig lite sliten i kroppen efter att ha skruvat ihop en säng och en soffa och klippt gräs hemma hos pappa den här veckan. Tur att det snart är helg så jag kan åka till nästa ställe och klippa mer gräs.

Andra bloggar om: , , , ,