Vardag igen

Så var vardagen här igen. Efter att Charmaine bott hos mig en vecka ekade min lägenhet väldigt öde när jag kom hem från jobbet idag. Tänk så fort man vänjer sig att det finns någon hemma när man kommer hem från jobbet.

Vardagen tog vid och det var matlagning, diskning, tvätt och lite strykning under kvällen. Sedan blir det en stund med lite TV. Det känns lite torftigt att avsluta dagen med TV istället för att prata med Charmaine. Istället skickar vi SMS till varandra hela kvällen. Det är  en dålig ersättning.

Vardagslyx

När man bor långt från varandra som Charmaine och jag gör blir det lätt att man lyxar till vardagen när man har chansen att träffas. Så istället för att laga mat hemma smet vi iväg och hamburgare på Max i Mjölby idag.

Nu blev det lite besvärligare än vi räknat med för dimman låg tät över slätten så sikten var ytterst begränsad. Det gick verkligen inte fort, men det var det värt med tanke på hur gott det var.

Max hamburgare

Våra goda hamburgermenyer på Max i Mjölby

Andra bloggar om: , , ,

Slitage

Jag är i vissa avseenden lite ekonomisk av mig, eller snål om man så säger. Jag brukar använda dataväskor som jag har fått som reklam istället för att investera i en väska.
Det är nämligen så att jag sliter rätt hårt på väskorna. Min arbetsdator är inte av den lättaste modellen, och förutom dator har jag med arbetstelefonen, el-sladdar, ett antal usb-minnen eller diskar. Ibland är det med en lunchlåda och ibland en surfplatta och ibland måste jag erkänna, har jag två datorer i väskan.

Så slitaget blir rätt hårt och nu börjar den senaste väskan uppvisa spår av det. Den har börjat spricka i sömmarna.

Trasig väska

Senaste datorväskan som börjar uppvisa spår efter ett viss slitage

Andra bloggar om: , , ,

Småstadsliv

Det slår mig ibland vilken enorm skillnad det är med att leva ett småstadsliv och ett storstadsliv. När jag besöker Charmaine i Stockholm njuter jag av storstadspulsen, alla människor runt om mig och det stora utbudet av precis allting.

Hemma i lilla Vadstena går jag hem från jobbet en fredagskväll och möter tre människor. Och det är inte ovanligt lite folk.

Och vid det ena mötet blir det lite tokigt när vi ska mötas på trottoaren och vi båda stiger åt samma sida. Vi skattar och hälsar på varandra innan vi fortsätter åt var sitt håll.
Och just hälsandet är ytterligare en stor skillnad mot storstadslivet, här hälsar jag på en massa människor varje dag oavsett om jag känner dem eller inte. Det gör jag inte i Stockholm. Där finns det lite mer av en liten privat sfär runt varje människa som man inte bryter igenom. Det är i sig inte fel, men väldigt annorlunda mot småstadens sociala koder.