Inget varmvatten

Jag har inget varmvatten i duschen här i Filippinerna. Första kvällen när jag skulle ta en dusch var jag lite skeptisk till att duscha i kallvatten. Men här är det varmt och fuktigt varje dag. Och jag svettas konstant så nu är de korta minuter jag står i duschens kalla vatten helt ljuvliga. Och det är den enda korta stund då jag inte svettas. När jag är klar med duschen och börjar torka mig börjar jag svettas igen. Så jag är konstant blöt när jag rör mig.

Nu har jag riktigt tur för min svärmor tvättar varje dag och och ser till att jag alltid har fräscha kläder. Och jag har följt min svågers exempel och skaffat en ”svettnäsduk” som jag kan ta fram ur fickan och torka svetten ut ansiktet med när jag är ute i värmen. Och som extra åtgärd har jag ibland en liten frottéhandduk nerstoppad i bak i kragen för att fånga upp svetten som annars rinner utmed nacke och rygg. Små och enkla metoder för att känna sig lite fräschare i värmen.

På grund av allt detta svettande dricker jag stora mängder vätska. I huvudsak rent vatten. Mina snacklinningenvärföräldrar har köpt hem en stor blå dunk med dricksvatten åt mig för att försäkra sig om att jag inte ska bli dålig i magen. Och de tappar hela tiden upp en tillbringare med vatten från den dunken och har stående i kylskåpet så jag alltid har kallt vatten att tillgå.

Så jag lever rena lyxlivet här. Jag har det varmt och skönt och blir ompysslad hela tiden.

Tagaytay

Idag var det en tidig morgon. Vi var uppe redan klockan fem för att hinna fixa allt innan vår beställda bil anlände klockan sju. Sedan bar det av mot Tagaytay för en heldag.

Första stoppet var Sky Ranch, en riktig turistfälla. Man betalar entré för att komma in på området, och man får inte ta med sig mat in. På själva området har man en vacker utsikt, bland annat ser man en vulkan i vattnet som har varit bakgrund till Katy Perrys video Roar. Sedan finns det en liten nöjespark med några åkattraktioner som kostar rejält med pengar, bland annat den stora Sky Eye. Och självklart finns det en del mat och dryck att köpa på området.

Vi tröttnade rätt snabbt på Sky Ranch och gav oss istället iväg till Picnic Grove. Här finns ett rejält frilufsområde där man kan sitta och äta sin medhavda matsäck, man kan grilla på några grillplatser och det finns lite smått och gott för barnen. Här finns även en linbana kallad Zipline som man åker i hängandes i en sele.

Vi njöt av vår medhavda mat och passade även på att köpa  en grillad kyckling. Och för första gången sedan jag kom till Filippinerna var jag inte svettig, för det fläktade skönt. Tyvärr innebar det i stället att jag inte tog det försiktigt med solen och har nu lyckats bränna mig på armar och nacke.

På hemvägen passerade vi ett ställe där man kunde mata stora mängder med fisk. Men då var jag helt slut och solen brände något fruktansvärt så vi gav snabbt upp och återvände hem.

Vulkanen mitt i vattnet

Vulkanen mitt i vattnet

Skylten vid Skyranch

Skylten vid Skyranch

Sky Eye

Sky Eye

Picnic Grove

Picnic Grove

Zipline

Zipline

Hängkorg

Hängkorg

Fiskmatning

Fiskmatning

Julen kommer tidigt

Redan när jag landade i Manila såg jag julpynt och nu när jag går runt i köpcenter här spelas det julmusik på hög nivå. Jag har redan tröttnat på den amerikanska versionen av Stilla Natt och jag kommer säkert hinna tröttna på andra julsånger innan jag lämnar Filippinerna. Enligt min fru börjar butikerna med sitt julpynt den första veckan i september.

Förutom att butikerna har börjat julpynta säljer de så klart julpynt. Och nu snackar vi blinkande lampor! Stora montage av lampor i olika mönster som stora stjärnor och annat, blinkar i hysteriskt tempo.

Jag funderar på att investera i den största blinkande stjärnan som jag sett hitintills och ta med mig den hem, och montera den på min balkong. Den kommer att förvandla den svenska mörka vinternatten till lysande dag och hålla alla mina grannar vakna.

Hemma hos mina svärföräldrar är granen redan klädd och huset pyntat. Så även här är man redo för julen.

Andra bloggar om: , , ,

Otrolig förödelse

Vi sitter här på Filippinerna och tittar på nyheter om hur illa landet har träffats av tyfonen Yolanda , eller Haiyan som den kallas i Svenska medier. TV:n förmedlar hemska bilder. Människor som på led lämnar totalförstörda byar. Bilder på döda människor i kollapsade  hus. Byggnader och träd som har slitits i bitar av de starka vindarna.

Här jobbar media annorlunda mot Sverige. Här hjälper reportern människor bära ut sina döda släktingar på gatan innan han intervjuar dem. TV:n kablar ut bilder på döda kroppar på ett sätt som jag aldrig har sett i Sverige. Och mitt upp i allt börjar nyhetskanalen en pengainsamling till de drabbade.

Filippinerna är ett fattigt land och även om de gör allt de kan på plats kommer de säkert att behöva hjälp utifrån. Och som vanligt är Röda Korset en av de första organisationerna på plats. Om du har möjlighet så stöd gärna Röda Korset.

Golden Meadow Executive Village, San Antonio, Binan City, Laguna, Filippinerna

Området där mina svärföräldrar bor är omringat av en mur och vakter bevakar ingångarna så inga obehöriga kommer in. Husen är omgärdade av staket och har galler i fönstren. Det hela känns lite udda för mig som är uppvuxen i en småstad där man inte låste entrédörren i huset när jag växte upp.
Men det är ett trevligt område. Husen har en annorlunda arkitektur med färger som inte är vanliga hemma i Sverige. Jag tycker det är jättesnyggt.

När vi promenerar i området stannar hela tiden folk och utväxlar några ord med min svärmor. Det visar sig att hon är President för bostadsområdet! Inte illa.

Dagens promenad på området avbröts dock abrupt. Sidoeffekterna från tyfonen Haiyan har kommit till oss och blåst och regn tvingade hem oss.

gm01 gm02 gm03 gm04 gm05

Tupp

Här vaktar jag

SM Supermall

Regntunga skyar och hot om dåligt väder gjorde att vi stannade inne under dagen, på kvällen beslutade vi oss för att åka till ytterligare ett köpcentrum, denna gång SM i Sta. Rosa. Det är ett stort köpcenter fullproppat med butik och matserveringar.

Vi var i huvudsak här för att köpa toners till en skrivare men strosade även runt bland kommersen för att se oss omkring. Lite överallt spelas det julmusik och julpynt finns att köpa i butikerna om man lockas av det. Här är man inspirerade av den amerikanska typen av julpynt med många kulörta lampor som blinkar.

Jag tittade lite på priser och inser att här kan man göra riktiga kap om man är intresserad och har pengar. Jag såg till exempel ett kameraobjektiv som hemma i Sverige säljs för närmare 2000 kronor, här med en kursomvandling hamnar priset på 400 kronor. Och tillverkaren har världsomspännande garanti så man behöver inte oroa sig för det. Samma sak gäller mycket annan elektronisk utrustning.
Priser på kläder variera kraftigt, en del kostar betydligt mindre än i Sverige, annat ligger på samma prisnivå, vilket är oerhört högt här.

Jag hittade två ytterst roliga och högljudda presenter som jag köpte med mig. Min syster kommer kanske inte bli så glad när hon ser dem men hennes son kommer att gilla dem så mycket mer.

Det är en sak som är lite udda när man går in i ett köpcenter här i Filippinerna. I entrén står det alltid vakter med metalldetektorer som det kör upp i skrevet på en samtidigt som de leende hälsar en välkommen. Det är även tydligt skyltat att man inte får ta med sig skjutvapen in i köpcentret.