Sakta men säkert…

Det pratas parkeringsplatser i lilla hemstaden, vilket det alltid gör. Som vanligt finns det inte tillräckligt med platser.

När jag jobbade som parkarbetare i början av 90-talet föreslog jag min dåvarande chef att man kunde anlägga några parkeringsplatser på bakgården av apoteket ner mot Sjögatan. Den chefen och några av mina dåvarande arbetskamrater tyckte det var en urdum idé.

Nu går det att läsa i lokalbladet att Fritids- och tekniska nämnden är inne på samma tankebana som jag hade då.