Det är svårt med sociala medier

Jag läser Mediestrategen Brit Stakstons blogginlägg om hur de politiska partierna misslyckades med att utnyttja de sociala medierna fullt ut under Almedalsveckan. Och självklart funderar jag på hur de lokala politikerna här i Vadstena utnyttjar de sociala medierna.

Tyvärr är det ingen världsomvälvande användning. Vad jag vet har vi en politiker som bloggar om sitt politiska arbete. Det är Magnus Ekholm (fp) med sin blogg ”Liberalt i Vadstena”. Bloggen innehåller information om politiska versioner likväl berättelser från den mer grå politiska vardagen med nämndmöten. Just nu fylls bloggen av en massa vallöften.
Det som saknas i bloggen är dialogen. Men det kan knappast Magnus beskyllas för, de få kommentarer han får in svara han på. Det är snarare så att besökarna inte är med på banan när det gäller hur man kan använda en politikers blogg.

En annan sida av svårigheten med sociala medier är det forum kommunen driver. Här finns politiker från både majoriteten och oppositionen registrerade och har på de få frågor som inkommit svarat utförligt. Tyvärr har forumet insomnat lite då senaste inlägget skedde den 6 april i år. Och vi är tillbaka i problematiken att forumet finns och har besökare, men besökarna väljer att inte delta.

Så hur kommer man vidare?

Det bästa vore kanske om två politiska motståndare hade var sin blogg, eller var sitt twitter-konto och kom överrens om vilka ämnen man ska ta upp under vissa veckor. Och under denna period även länka vidare till motståndarens blogg för att visa den andra politiska åsiktens ståndpunkt i frågan. Och vid alla tillfällen sälja in sin egna blogg likväl som motståndarens blogg, för att på så sätt få igång ett intresse.

Det finns ett annat stort problem när det gäller politiska sociala medier.

Tänk om medborgarna helt enkelt inte vill ha tillgängliga politiker?

Det är en sak att sitta hemma i soffan med sina vänner och över en kaffekopp, eller en öl, och diskutera politiska ämnen och hävda sina egna åsikter. Det är något helt annat att behöva stå för dem när man möter en politisk motståndare som har motargument och kämpar för sin åsikt.
Och tänk om alla dessa idiotiska politiker visar sig vara allt annat än idioter när man möter dem på samma sociala nivå?

Och hur fungerar sociala medier i Sverige? Visst finns det politiker och makthavare som bloggar. Det finns till och med sajter som samlar ihop mängder med Twitter och bloggar för att göra dem mer lättillgängliga. Men den stora massan av bloggar består av vardagsbetraktelser eller livsstilsval. Kända namn som Blondinbella och Kissie blandas med mer okända namn som Sandra och beccis.

Så Obamas strategi med sociala medier i valarbetet kanske faller helt platt i den svenska myllan? Vi har kanske valt ett annat sätt att förhållas oss till, och utnyttja, de sociala medierna?