Tre kronor extra förbjuds

Det är en klassisk skylt i Sveriges mindre butiker ”Vid kortköp under 100 kronor tillkommer en av gift på 3 kronor”.

Men nu ska den bort enligt lag. Allt för att svensken ska välja att betala mindre med kontanter. Men Svensk Handel tror att effekten blir åt andra hållet. De mindre handlarna slutar helt enkelt att ta kort.

Och det är inte direkt förvånande om tänker på att kunden köper en chokladbit för 4 kronor och betalar med kort så kan det kosta handlaren 3 kronor att genomföra köpet. Hur stor vinst har handlaren på den chokladbiten innan avgiften? Det kan inte vara mycket. Så troligtvis blir det en ren förlust för handlaren.

Det får mig att tänka på Cash korten som bankerna lanserade i slutet på nittiotalet. Är det någon mer som kommer ihåg dem? De var avsedda att ersätta kontanter vid små köp.

Det var ett kort med ett chip på, eller så kunde man använda det chip som fanns på det vanliga bankomatkortet. Man laddade sedan chippet med en summa pengar som kunde användas vid betalning på de ställen som hade den röda kortläsaren.

Även laddningsautomaterna var röda. Jag som har jobbat med renhållning en gång i tiden associerade deras utseende med de första batteriinsamlingslådorna.
Och på mitt arbete hade vi en liten bordsladdare. Problemet var att den krävde en telefonlinje som inte gick genom växeln. Och var finns det sådana? Jo inne i datahallen, så den som ville ladda sitt chip var tvungen att få tag på personal på dataavdelningen som hade tid att öppna och stänga dörren till datahallen. Inte den mest smidiga lösningen

Det fanns även en liten fickavläsare som kunde användas för att läsa av den kvarvarande summan på chippet.

Idén var bra. Ett simpelt kort med en liten summa pengar behöver ingen jättehög säkerhet så kostnaderna runt det kan hållas nere.
Kunden behövde ingen kod för att betala, det var bara att välja ja eller nej till den summan som handlaren slog in.
Men cashkortet totalfloppade och bankerna gav upp.

Så hur kommer man vidare mot ett kontantlöst samhälle?
Helt ärligt, för att avvänja den stora massan från att betala sin kvällstidning med en guldtia eller glassen med en tjuga måste man nog införa en avgift på kontant betalning.

Men för den som vill slippa skrotet i fickan och den handlare som vill försöka minska kontanterna i dagskassan borde mobiltelefonen vara en lysande lösning. Många har den och man börjar vänja sig vid att betala vissa tjänster med den redan idag.

Låt oss leka med tanken. Jag går in på min kvarterskiosk och köper en tidning för tio kronor. Jag betalar genom att skicka ett avgiftsfritt SMS till ett angivet nummer och anger kioskens ID-nummer samt summan jag vill betala.
Det säger pling i kioskens dator och handlaren ser att en tia har skickats in.

Nu är det självklart så att det finns kostnader för att hålla en lösning igång, men låt oss säga att handlaren betalar en årsavgift för att vara ansluten i systemet och den som vill betala med mobilen får registrera sitt mobilnummer mot en kostnad. På så sätt upplever man inte att varje köp kostar extra även om man faktiskt betalar för att betala.

Någon som kan teknik bättre än mig kan säkert utveckla en ännu bättre idé. Men min åsikt är att det måste gå att betala små summor elektroniskt på ett enkelt och billigt sätt.