Ett jäkla oljud

När man går runt i butiker hemma spelas det en diskret bakgrundsmusik som man inte märker så mycket av. Men här i Filippinerna är det helt annorlunda. I mitt lokala snabbköp dundrar det ut popmusik på hög volym, samtidigt har man en del spel utanför kassorna och ljudet från dessa spel dundra på högsta volym. Lägg där till att man idag hade någon form av öppen karaoke precis vid entrén som titt som tätt fick rundgång i högtalarna.
Och ovanpå allt detta dundrar kundmeddelanden ut i separata högtalare. Och för att de ska höras används extra hög volym. Varje dag drar man vinnare från ett lotteri för kunder som handlat för över 1000 pesos. Så när jag gick och handlade idag slog det lock för mina öron var annan minut när dagens olika vinnare ropades ut.

Som om det inte vore nog att ha alla dessa oljud ringande i öronen när man handlar blir det problem när jag ska prata med personalen. De jobbar i en ljudvolym som är jämförbar med att står bredvid ett jetplan som lyfter men envisas med att prata i lugn samtalston, vilket resulterar i att jag hör endast ett fåtal ord de säger. En vanlig konversation mellan mig och kassapersonalen brukar gå till på följande sätt.

Kassörskan: …. sir, that …. …. …. pesos.
Jag : WHAT?
Kassörskan lutar sig lite närmare mig, thank … sir, that will … …. pesos.
Desperat läser jag på displayen hur mycket jag ska betala och räcker över en sedel.
Kassörskan: Thank … sir, do you … . pesos in ….?
Jag lutar mig mot kassörskan och skriker: WHAT?
Kassörskan ser lite uppgiven ut och försöker igen: Thank you sir, do … …. 1 peso .. change?
Jag rycker på axlarna och skriker: SORRY, NO!
Kassörskan nickar allvarligt och räknar upp min växel. När hon lämnar den till mig säger hon något igen och allt jag uppfattar är pesos.
Jag: WHAT, SORRY?
Kassörskan skakar lite uppgivet på huvudet och tar mitt kvitto. Ringar in slutsumman och skriver en etta på det så vakten vet att jag har betalt och får bära en kasse ut från butiken.

Jag tar mitt kvitto och den färdigpackade kassen och går ut från butiken med rysningar utmed min rygg och en övertygelse om att jag kommer att drabbas av tinnitus om jag måste fortsätta att handla i Filippinerna.