En vecka i Sverige

Jag landade hemma i Sverige tidigt på morgonen förra lördagen. Det är inte mycket folk i rörelse på Arlanda kvart över sex en lördagsmorgon. Men flygbussarna går som vanligt så det var enkelt att ta sig in till Stockholm.

Jag hade räknat med att sova en hel del på flyget hem, precis som jag gjorde på min resa ner. Men jag lyckades bara sova någon enstaka timme på de två flygen. Så när jag landade i Sverige mådde jag inte så bra. Min ursprungsplan var att stanna i Stockholm under lördagen var det bara att glömma. Istället tog jag bussen hem på morgonen. Inte lyckades jag sova något på bussen heller. Vilket resulterade att jag hade en total restid på cirka 30 timmar med ungefär tre timmars sömn. Så på kvällen fick jag blackouts där jag bara försvann under kortare perioder. Jag sov rejält den natten.

Veckan som följde var tung. Jag hade svårt att få ordning på dygnsrytmen. Det tog mig hela arbetsveckan att komma på fötter igen. Aldrig har väl flextiden varit så tacksam som den gångna veckan.

Det blev även lite tjatigt att svara på frågan om hur det har varit. Alla har sett bilderna från tyfonens härjningar på Filippinerna och undrade hur jag hade drabbats. Det var en och annan som nästan såg lite besviken ut när jag sa att jag inget märkt av tyfonen.

Förkyld blev jag så klart när jag kom hem, och så fryser jag något otroligt. Jag vet inte hur jag ska vänja mig vid vinterkylan. Och då var jag bara borta två veckor, men vad snabbt man vande sig vid tropiskt värme.

Och så längtar jag tillbaka. Jag saknar all underbara människor jag lärt känna, maten, värmen, jag det blir en lång lista om jag ska räkna upp allt. Jag måste åka tillbaka snart.