Arbetsminnen

På ett jobb jag hade i min ungdom skedde delar av slutmonteringen i en byggnad som hade dörrar som påminde om dörrarna från en ladugård från sekelskiftet. De var lite slagna och tätade inte helt så vi som stod inne i lokalen fick ibland känna av kyliga vindar utifrån. Och hade det snöat på natten var det inte ovanligt att lite snö hade drivit in precis innanför dörrarna.

När vi skulle köra ut pallarna med färdiga produkter eller hämta in material ställde vi upp dörrarna med två trälappar lutade mot insidan av vardera dörren. Kom det en kastvind kunde en av dörrarna slå igen med ett brak. Så då gällde det att dra in handtrucken så mycket att kraften inte slog i sidan av pallarna och skadade dem.

Dörrlåset bestod av en liten brädlapp som vreds runt för att låsa upp dörren. På kvällar och helger säkrade vi dörren med ett enkelt hänglås. Jag funderade ofta på hur lite kraft som hade behövts för att bryta bort låset och svänga upp dörrarna på vid gavel.

Att det över huvud taget var produktion inne i denna lokal berodde på att man hade tvingats använda den som en tillfällig lösning när man fick oväntat många beställningar, och sedan blev det en permanent lösning.
Det var bara rent dumsnålt att inte byta ut dörrarna mot riktiga industriportar. Till exempel en vikport från Prido. Då kunde vi haft täta och säkra portar. Portar med motordrift så vi enkelt kunnat öppna porten och inte behövde springa gatlopp mellan igenblåsta dörrar när det blåste.

Efter några månader slutade min anställning och jag gick vidare i mitt arbetsliv. Många år efter jag slutat revs byggnaden och ersattes med en modern industribyggnad. Förhoppningsvis med bättre portar.