Julledigheten börjar

Idag började jag min julledighet. Men jag kom inte iväg från jobbet tidigare, jag hade en konsult som slutförde sitt uppdrag tre minuter i fem så det blev verkligen en full dag. Men nu är jag ledig i tio dagar i sträck.

Jag lämnade mitt skrivbord i den vanliga röran. Eller det är fel att kalla det en röra, jag hittar allt som finns där. Börjar någon däremot röra saker på mitt skrivbord blir jag helt vilsen. Det är så att jag gillar att ha tre fyra datorer igång samtidigt på mitt skrivbord. Jag jobbar effektivt med att ha alla sladdar, USB-minnen och papper inom en armslängds avstånd från min bekväma skrivbordsstol.

Den enda nackdelen med mitt förvaringssystem på mitt skrivbord är när jag ska utnyttja funktionen att hissa upp skrivbordet för att arbeta stående. Det är bekvämt för ryggen att stå upp och jobba ibland men när jag trycker på knappen för att hissa upp skrivbordet måste jag hålla koll på de två sidorna som står mot en vägg så inget fastnar och kläms mot väggen. Ibland hör man också ljudet av papper som börjar rasa, då gäller det att vara snabb och stoppa raset innan högar med papper faller ner på golvet.

En stor fördel med att ha ett kreativt kaos på skrivbordet är att ingen, absolut ingen vågar smyga in på mitt rum och lägga ett papper eller något annat på mitt skrivbord utan att jag har godkänt det. De är allt för rädda att det ska försvinna i mängden för all tid och evighet.

Hemma har vi inget skrivbord, vi har inte plats för ett. Men när vi hittar en större lägenhet ska vi nog skaffa ett, det finns ett stort urval med smarta lösningar som inte tar fruktansvärt stor plats på http://skrivbord.nu. Jag behöver en enkel arbetsplats här hemma ibland och halvligga i soffan med datorn i knät och skriva är ingen hållbar lösning i längden. Och Charmaine behöver en plats att göra sina läxor nu när hon går vidare till nästa nivå på SFI.

Men nu har jag som sagt tio dagar av frihet framför mig. Men var är vintervädret? Ynkliga fem grader varmt och regn då och då. Jag vill ha tio minus och snö. I alla fall under några dagar runt Jul. Sedan kan det milda vädret få komma tillbaka igen.

Julbestyr

Julen är på väg och hos oss har en ny gran inköpts. Den är i plast och vit. Kombinerat med belysning i olika färger ser den inte riktigt ut som julgranarna under min barndom, men den är snygg. I alla fönster har vi både ljusstake och stjärna eller en tomte som lyser. Vi har till och med införskaffat ljusslingor som drivs på batteri och hängt ute på balkongen. Och så har vi numera en tavla på väggen med ett julmotiv, som har en massa små blinkande lampor. Så nog har vi julstämning här.

Men som vanligt får jag en massa huvudvärk när det kommer till julklapparna. I år är det värre än vanligt, inte nog med att man ska komma på något, ekonomin är ansträngd nu när vi är två som lever på en lön. Men jag vill självklart ge några julklappar, framförallt till syrrans små pojkar och mina föräldrar.

Pojkarna är det inget svårt att hitta julklappar till. De är tre respektive 1 år så där blir det leksaker. Mina föräldrar är det värre med. Min pappa som till exempel mest sitter hemma och flåsar med sin syrgas. Det är inte direkt så att han behöver något och inte kan han vara aktiv och göra något. Så den julklappen är svår. För jag vill ju att han ska få något som han uppskattar.

Och sedan vill nog Charmaine ha en, eller flera julklappar.

Så nu söker jag igenom webben i jakt på bra julklappstips som inte krossar min lilla sköra ekonomi. För jag måste ha lite pengar till julmat också, både svensk och filippinsk mat.

Andra bloggar om: , ,

För ett år sedan

För ett år sedan satt jag hos mina svärföräldrar i Filippinerna och tittade chockad på den löpande nyhetssändningen från Tacloban där tyfonen Yolanda hade förstört otroliga mängder byggnader och dödat en massa människor. Nu har det gått ett år. Och åter igen har människorna på Filippinerna rest sig upp efter en katastrof och fortsatt med sina liv.

Jag slutar aldrig att bli förvånad över hur det fattiga Filippinerna gång efter gång reser sig och kommer tillbaka efter en stor naturkatastrof. Hur människor alltid lyckas hitta en orsak till att le mot alla oavsett hur hemsk verkligheten runt om dem är.

Om detta fantastiska land inte var så hårt belastat av korruption vore det säkert en stor och stark ekonomi i Asien. Alla dessa krafter som lyckas komma på fötterna igen efter en katastrof borde kunna förvandla detta fattiga land till ett rikt land. Men korruptionen som finns i alla lager av samhället stryper sakta men säkert landets potential och miljoner Filippinare måste söka jobb utomlands för att sedan skicka stora delar av sin lön tillbaka till familjen.

Microsoft tjatar så pass

Rubriken på det här inlägget är ett citat från min pappa. Han har under den gångna veckan blivit uppringd av engelsktalande personer under fem olika tillfällen. Vid varje tillfälle hävdar de att de att de ringer från Microsofts support och ska hjälpa honom med ett allvarligt fel på hans dator.

De första samtalen avslutade han med att säga att han inte har någon dator, vilket är en liten lögn för han har en gammal Compaq med Lubuntu installerat. Men de senaste samtalen avslutar han med att säga att han endast talat svenska och sedan lägga på luren.

Nu funderar han på att lägga luren på skrivbordet och bara låta det hela vara. Han tror tydligen att han då låser upp en åtgående linje för bedragarna så att de inte kan ringa ut. Jag var tvungen att tala om för honom att den mekaniska växel som låste en linje om båda parter inte avslutade samtalet har försvunnit från marknaden för flera årtionden sedan.

Pappas andra idé var att tala om för uppringaren att de var bedragare. Jag förslog att han istället skulle svara dem på svensk skolengelska ”This is the Swedish police, how can I help you?”.

För att sammanfatta, ringer någon till dig och påstår att de ringer från Microsoft support är de bedragare. Avsluta samtalet direkt.

Ett enkelt halsband

En av de bästa presenter jag har köpt i mitt liv var ett enkelt halsband med ett litet hjärta. Det var inget dyrt smycke men min fru älskade det då och älskar det fortfarande. Det var nämligen den första lilla kärlekspresent jag köpte till henne.

Jag råkade se halsbandet i ett skyltfönster hemma i Vadstena och tyckte det skulle passa Charmaine perfekt. Så jag köpte det och fick en lite present inslagen som jag tog med mig till Stockholm. Det var precis innan Jul men jag bad om ett vanligt presentpapper så det inte skulle se ut som en julklapp.
Sedan var det bara att vänta på ett bra tillfälle för att lämna över presenten. Det blev på ett litet fika som vi satt på och vilade oss efter att ha vandrat runt i Stockholm city och njutit av varandras sällskap.
Charmaine blev först lite bekymrad eftersom hon inte hade någon present åt mig, men när hon öppnade paketet blev hon överlycklig.

Det har blivit fler presenter sedan dess men just detta halsband har en särskild betydelse för oss båda.

Fast ibland påpekar Charmaine för mig att jag aldrig har kommit hem med blommor till henne. Och jag måste erkänna och jag själv inte tycker det är speciellt romantiskt med blommor. Jag köper hellre ett smycke eller kanske lite choklad.

Själv tycker jag att det är roligt att gå runt i butiker och välja ut en speciell gåva, men alla gör inte det. Man har kanske varken tid eller lust till det. Men då kan man utnyttja internettjänster som kärlekspresent.se, en webbtjänst som gör det möjligt att snabbt och enkelt välja ut en kärleksgåva till någon man tycker om.