Jag har stirrat på ett litet streck i timmar

Vi skulle flytta några virtuella servrar på jobbet idag. Ett jobb som vi räknade skulle ta cirka 2 timmar, så vi sa till användarna att det skulle ta tre timmar för att få lite marginal.
Det tog fem och en halv timma att bli klara.

Nu är det inget tungt jobb att göra, man sitter och väntar på att serverparken ska bli klara med sin mystiska magi och tala om att nu går det bra att starta den flyttade servern. Men eftersom man måste sitta beredd att agera om något går fel blir det ett långdraget väntande. Ett väntande då man tittar på ett litet streck som sak indikera hur långt jobet har kommit. En procent var tionde minut. Och inte blir det bättre av att servern så fort den går igång beslutar sig för att köra en diskcheck under uppstarten.

Så jag kom hem runt klockan elva på kvällen. Imorgon har jag ett webinar klockan åtta, så det blir ingen sovmorgon. Och flextimmarna i tidsbanken bara växer. Jag undrar om jag någonsin hinner ta ut alla dessa timmar innan jag slutar på mitt arbete.

Och så har jag fortfarande lika ont i min hals.

Men imorgon är det fredag, och det är roligt :)

Småstadsliv

Det slår mig ibland vilken enorm skillnad det är med att leva ett småstadsliv och ett storstadsliv. När jag besöker Charmaine i Stockholm njuter jag av storstadspulsen, alla människor runt om mig och det stora utbudet av precis allting.

Hemma i lilla Vadstena går jag hem från jobbet en fredagskväll och möter tre människor. Och det är inte ovanligt lite folk.

Och vid det ena mötet blir det lite tokigt när vi ska mötas på trottoaren och vi båda stiger åt samma sida. Vi skattar och hälsar på varandra innan vi fortsätter åt var sitt håll.
Och just hälsandet är ytterligare en stor skillnad mot storstadslivet, här hälsar jag på en massa människor varje dag oavsett om jag känner dem eller inte. Det gör jag inte i Stockholm. Där finns det lite mer av en liten privat sfär runt varje människa som man inte bryter igenom. Det är i sig inte fel, men väldigt annorlunda mot småstadens sociala koder.

Jag ska bara…

Ibland rinner tiden bara iväg. Idag på jobbet blev jag sittande med en konsult fram till fem med ett krånglande server. När vi var klara hade jag en massa uppdateringsjobb liggande som jag påbörjat men inte avslutat. Och eftersom mina kollegor brukar vilja kunna arbeta med sina datorer när de kommer till jobbet måste jag göra klart innan jag tog helg och gick hem.

Och eftersom det hela tiden var lite kvar att göra passade jag på att starta ytterligare någon uppdatering bara för att inte sitta utan något att göra och bara vänta. Plötsligt var klockan sex. Och jag insåg att det var dags att avsluta allt. Det avslutet tog ytterligare en halvtimma.

Så jag var hemma vid sju. Lite överdrivet sent en fredagskväll. Men ibland blir det sådana dagar. Som tur var hade jag planerat att koka nässelsoppa till middag, och det tog inte så långt tid att fixa till den.

Två måndagar

Att ha en ledig dag mitt i veckan innebar att det blev två måndagar den här veckan. Men det blir även två fredagar. Nu skulle de smaka med två lördagar också.

Jag börjar känna mig lite sliten i kroppen efter att ha skruvat ihop en säng och en soffa och klippt gräs hemma hos pappa den här veckan. Tur att det snart är helg så jag kan åka till nästa ställe och klippa mer gräs.

Andra bloggar om: , , , ,

Så var det fredag igen

Det är lustigt hur fort arbetsveckorna går. Ena dagen är det måndag och sedan är det fredag. Dagarna där emellan blir bara en grå massa man passerar.

En annan konstig sak är att fredagarna känns som en kortare dag. Vilket inte alls är sant. Måndagen och fredagen är precis lika långa men upplevs helt annorlunda. Och på måndagar är det inte ovanligt att jag utnyttjar min möjlighet att flexa ut lite tidigare. Fast på fredagar har jag ofta saker kvar att göra som behöver avslutas innan helgen.
Så jag borde känna precis tvärt om. Mina måndagar är korta och utan stress medan mina fredagar ofta är långa arbetsdagar med en del stress.

Men ändå, vetskapen om att det kommer två lediga dagar på raken gör livet lättare och leva. Och arbetsdagen innan denna ledighet känns både kortare och enklare.

Andra bloggar om: , , ,

Fredagstankar från soffan

Så har det gått ytterligare en arbetsvecka. Den missade jag det mesta av eftersom jag låg nerbäddad i sviterna efter Sonisphere, förkyld med feber.

Det är roligt att kolla nätet och läsa om andra sviter efter Sonisphere. Djurgårdsförvaltningen är upprörda över hur området ser ut efteråt. Bland annat är man missnöjda med städningen. Och det kan jag förstå. På området lyckades jag se två soptunnor under festivalen. Så det mesta skräpet hamnade på marken som under dagen förvandlades till ett träsk. Så skräp försvann ner i dyn och kommer tillbaka upp varefter.
Men det var nog tur att det fanns många skithus annars hade det varit ännu obehagligare för Djurgårdsförvaltningen.

Bloggaren Grimgoth har fått upp en massa bilder på sin blogg. Så hans kamera klarade vätan till skillnad mot min. Men jag var inte den enda som fick problem med kameran i blötvädret. Och vill ni ha en recension av banden är det bara att kolla in Mirandas Hårdrocksblogg.

På tal om recensioner har Aftonbladet recenserat Iron Maidens nya platta och ger den fyra plus. Själv sitter jag och lyssnar på singeln El Dorado och jag gillar den.

Och så kan man läsa om läkaren som smet från tjänstgöringen för att på på konsert med Iron Maiden. Han verkar inte vara det minsta oroad för att bli av med jobbet för han har andra jobb säger han själv. Tänk om man kunde ha den inställningen till sitt jobb. Fast det är kanske precis så man ska se på sitt jobb så slipper man vantrivas på jobbet.

Jag pillar ut navelluddet och kan konstatera att efter en dag i grön tröja är luddet svart. Hur går det ihop?