Kaffe på Medevi brunn

Vi besökte Medevi brunn idag och njöt av deras goda kaffe och kaffebröd. Vi var där klockan tre så vi fick lyssna till brunnsorkestern under tiden vi drack vårt kaffe. Det var trevligt och en lite annorlunda upplevelse. Även om de inte direkt spelade min favoritmusik.

Skepp i kyrkan

Det fanns ett litet modellskepp i kyrkan i Medevi brunn.

Medevi brunnsorkester

Medevi brunnsorkester spelade under tiden vi drack vårt kaffe.

Andra bloggar om: , , ,

Earth Hour -0

Jaha ännu en helg har passerat, och den här helgen uppmärksammades Earth Hour runt om i världen. Själv satt jag i en buss när det evenemanget inträffade. Och där var verkligen alla ljusen släckta eftersom de flesta sov efter en full shoppingdag i Stockholm.

Jag besökte nämligen Stockholm i lördags med min mamma. Hon var väldigt tydlig med att hon inte skulle handla, men helt plötsligt står hon en affär och köper en lila hand. Japp, en hand. Inte en mänsklig, utan en porslinshand, men i alla fall, det var en hand. Men förutom det var det en dag med trevligt sällskap och god mat.

Söndagen var lite annorlunda. Då började jag med att hjälpa min pappa att handla och fick beskedet att han äntligen ska få syrgas. Jag hoppas att det kommer att hjälpa honom att klara sina vardagar bättre.
Sedan tog jag och Charmaine bilen till Marieberg utanför Örebro och upplevde lite köphysteri på hög nivå. Sedan åkte vi in till Örebro och gick runt bland stängda affärer. Och så avslutade vi besöket på Hälls med en kopp kaffe och mazarin och chokladboll med pärlsocker.

På hemvägen stannade vi i Motala och åt lite på Viet-Thai. Så avslutar man en bra helg.

Lucia

Vi fick besök av ett luciatåg på förmiddagsfikat på jobbet idag. Så vi fick lite skönsång till vårt kaffe. Med tanke på de skriverier som har varit i pressen inför lucia kan jag rapportera att det fanns varken med pepparkaksgubbar eller stjärngossar i det luciatåg som besökte oss.

Andra bloggar om: , ,

Åter i selen

Så var man åter i selen på arbetet. Efter några skakiga dagar börjar jag sakta komma ihåg mina arbetsuppgifter.

Det är helt klart inte enkelt att landa springande efter en fyra veckors lång semester. Man ska komma ihåg var man slutade i de olika projekten och så ska man lokalisera vilka av deltagarna som jobbar och vilka som fortfarande har semester.

I början av veckan ringde det en Irländare och ville prata licenser. Vanligtvis försöker jag alltid vara så charmig och tillmötesgående som jag kan vid sådana samtal, men den här stackaren fick kalla handen. Jag kände att min lilla hjärna inte hade fått upp marschfart ännu så jag avvisade honom med kommentaren att han fick ringa igen en annan dag. Tidigast, absolut tidigast på fredag.
Och han verkade inte vara allt för bekymrad för det, tydligen ringer han runt till andra kunder i Sverige så han inser nog att de flesta kunderna är antingen nyvakna från sin semesterdvala eller fortfarande i dvala så här års.

Annars är det sig likt på jobbet. Ingen har städat mitt skrivbord, och tur är väl det. Jag använder arkiveringsprincipen att allt viktigt ligger i högen mitt på skrivbordet.

Kaffet på jobbet smakar fortfarande utmärkt på kafferasten (och utanför rasten).

Fast det är väldigt lite folk i tjänst på kontoret just nu. På kvällarna kan jag gå för mig själv i korridoren och joddla utan att störa någon.

Men det här är nog lugnet före stormen…

Andra bloggar om: , , , , ,

Kaffe med rostad fralla

Jag har en dag fullbokad med en massa ärenden och måsten. Men mitt i all stress hinner jag sätta mig fem minuter på den solvarma balkongen, dra ner markisen lite och njuta av en kopp nybryggt kaffe och rostad hembakad fralla.

Fem minuter som lätt blir tio medan jag sippar på mitt kaffe och lyssnar på fågelsången.

Kaffe med rostad fralla

Kaffe med rostad hembakad fralla

Andra bloggar om: , , ,

Farmors kaffepanna

När jag var barn besökte vi ofta mina farföräldrar i deras hem i Motala och fikade. De kokte sitt kaffe i en kaffepanna på sin gamla järnspis.

Det var farmor som introducerade mig till att dricka kaffe. Fast det var nog mer kaffegrädde än kaffe till att börja med. Jag fick en skvätt kaffe i mitt glas efter att jag druckit upp min saft och så öste jag på med socker och kaffegrädde. Det var gudomligt gott och än idag älskar jag kaffe fast jag har skippat grädden och ofta hoppar jag över sockret också.

En annan specialitet farmor hade var hennes hembakade vetebullar. Bakade även de i vedspisen. De var fantastiskt goda och jag älskade dem. Och vid varje fika fanns det lite fler bullar på fatet än vad som gick åt. Och dem fick jag alltid äta upp.
Fast min pappa brukade grymta lite missnöjt och försökte övertyga mig att man bara fick ta en bulle. För det kunde finnas andra som ville ha fler bullar. Men varje gång sköt farmor fram kakfatet med bullarna till mig och sa åt mig att ta de sista bullarna.

Så en gång försökte min pappa fostra mig genom att helt enkelt ta de sista bullarna till sig själv och sin bror så jag blev utan. Men då gick farmor helt enkelt och hämtade två bullar till och gav mig.

Men det stora var kaffet. När jag var riktigt ung malde farmor bönorna själv i en liten kaffekvarn. Sedan hamnade de i den magiska kaffepannan som kokades på vedspisen. När kaffet kokat upp ställdes pannan lite åt sidan för att sumpen skulle få sjunka till botten innan man serverade kaffet. Och när kaffet serverades fick pannan absolut inte skakas! För då  fick man en massa sump i koppen.

Så under uppväxten var just kaffeserveringen något spännande och till slut fick jag förtroendet, efter en hel del tjat, att server påtår. Redan innan jag kommit halvvägs från spisen där kannan stod till bordet började min farfar protestera för fullt.
- Nej, nej nu skakar han på pannan, det blir bara sump.
Men farmor sa åt honom att vara tyst och såg till att jag fyllde på i alla koppar. För hemma hos farmor och farfar var det farmor som bestämde.
Farfar drack sitt kaffe med många suckar om att det mest bara var sump.

Det är nu många år sedan mina farföräldrar gick bort. Först farfar och sedan farmor. När vi tömde huset plockade vi bara med sådant som vi ville behålla eller sådant som ansågs värdefullt. Resten togs om hand av företaget som köpt hus och tomt eftersom de skulle riva huset och bygga nytt.

En dag när rivningen hade börjat gick jag förbi huset och tittade in i hålet där köksfönstret hade suttit. I köket låg det ett tjockt lager av damm och smuts. Möbler och köksskåp var borta. Men den gamla vedspisen var kvar och mitt på den stod farmors gamla kaffepanna. I det rivningskaos som rådde i huset såg den nästan blank och skinande ut på sin plats på spisen.

Det var det sista jag såg av huset och kaffepannan. Jag passerade först igen flera år senare när huset och de gamla fruktträden var borta och ersatta med flera nya hus. Men då och då när jag känner lukten av kaffe flyttar mitt minne mig tillbaka till farmor och farfar och deras gamla kaffepanna.

Andra bloggar om: , , , , ,