Förkylningen hänger i

Min förkylning hänger envist med. Varje gång jag tror den är på väg att bli bättre börjar jag hosta igen, och halsen gör ont. Och jag slutar inte förvånas av hur mycket snor som ryms i en näsa.

Det blir inte bättre av att jag sitter i drag på jobbet. Dels drar det från fönstret i mitt rum och dels har vi fått ny ventilation på jobbet som blåser för fullt.
Idag drog jag ner solskyddet och drog för gardinen för fönstret, så nu drar det inte på min vänstra sida längre. Imorgon ska jag ta mig tusan tejpa för ventilationen också.

Annars kan jag bara konstatera att leva två på en lön är förödande. Pengarna bara rinner iväg snabbare än de kommer in. Jag får snart börja leta burkar att panta för att få allt att gå ihop.

Pengaproblem

I Filippinerna använder man valutan Filippinsk pesos. Det blir rätt många sedlar. Det är i sig inget problem, problemet uppstår när man ska se skillnad på sedlarna.

Hemma i Sverige försvinner gamla sedlar snabbt men här är både gamla och nya sedlar aktuella samtidigt. Och eftersom några av dem inte bara har designats om till utseendet på trycket utan även ändrat färgton blir det förvirrande för mig som inte är van vid sedlarna.

På bilden nedan visas två olika hundralappar. De har olika utseende men har ungefär samma färg. Tusenlapparna till höger är värre, där har den nyare sedeln överst bytt färg från det gamla gröna till en ny blåare färg.

Så varje gång jag ska betala står jag och bläddrar i sedelhögen om måste dubbelkolla varje sedel för att vara säker på att det blir rätt.

Filippinska pesos

Filippinska pesos, hundralappar till vänster och tusenlappar till höger

 

Tre kronor extra förbjuds

Det är en klassisk skylt i Sveriges mindre butiker ”Vid kortköp under 100 kronor tillkommer en av gift på 3 kronor”.

Men nu ska den bort enligt lag. Allt för att svensken ska välja att betala mindre med kontanter. Men Svensk Handel tror att effekten blir åt andra hållet. De mindre handlarna slutar helt enkelt att ta kort.

Och det är inte direkt förvånande om tänker på att kunden köper en chokladbit för 4 kronor och betalar med kort så kan det kosta handlaren 3 kronor att genomföra köpet. Hur stor vinst har handlaren på den chokladbiten innan avgiften? Det kan inte vara mycket. Så troligtvis blir det en ren förlust för handlaren.

Det får mig att tänka på Cash korten som bankerna lanserade i slutet på nittiotalet. Är det någon mer som kommer ihåg dem? De var avsedda att ersätta kontanter vid små köp.

Det var ett kort med ett chip på, eller så kunde man använda det chip som fanns på det vanliga bankomatkortet. Man laddade sedan chippet med en summa pengar som kunde användas vid betalning på de ställen som hade den röda kortläsaren.

Även laddningsautomaterna var röda. Jag som har jobbat med renhållning en gång i tiden associerade deras utseende med de första batteriinsamlingslådorna.
Och på mitt arbete hade vi en liten bordsladdare. Problemet var att den krävde en telefonlinje som inte gick genom växeln. Och var finns det sådana? Jo inne i datahallen, så den som ville ladda sitt chip var tvungen att få tag på personal på dataavdelningen som hade tid att öppna och stänga dörren till datahallen. Inte den mest smidiga lösningen

Det fanns även en liten fickavläsare som kunde användas för att läsa av den kvarvarande summan på chippet.

Idén var bra. Ett simpelt kort med en liten summa pengar behöver ingen jättehög säkerhet så kostnaderna runt det kan hållas nere.
Kunden behövde ingen kod för att betala, det var bara att välja ja eller nej till den summan som handlaren slog in.
Men cashkortet totalfloppade och bankerna gav upp.

Så hur kommer man vidare mot ett kontantlöst samhälle?
Helt ärligt, för att avvänja den stora massan från att betala sin kvällstidning med en guldtia eller glassen med en tjuga måste man nog införa en avgift på kontant betalning.

Men för den som vill slippa skrotet i fickan och den handlare som vill försöka minska kontanterna i dagskassan borde mobiltelefonen vara en lysande lösning. Många har den och man börjar vänja sig vid att betala vissa tjänster med den redan idag.

Låt oss leka med tanken. Jag går in på min kvarterskiosk och köper en tidning för tio kronor. Jag betalar genom att skicka ett avgiftsfritt SMS till ett angivet nummer och anger kioskens ID-nummer samt summan jag vill betala.
Det säger pling i kioskens dator och handlaren ser att en tia har skickats in.

Nu är det självklart så att det finns kostnader för att hålla en lösning igång, men låt oss säga att handlaren betalar en årsavgift för att vara ansluten i systemet och den som vill betala med mobilen får registrera sitt mobilnummer mot en kostnad. På så sätt upplever man inte att varje köp kostar extra även om man faktiskt betalar för att betala.

Någon som kan teknik bättre än mig kan säkert utveckla en ännu bättre idé. Men min åsikt är att det måste gå att betala små summor elektroniskt på ett enkelt och billigt sätt.

Snabbtur till Linköping

Jag jagade iväg till Linköping och Forex för att hämta ut lite valuta till min semester kommande vecka.

Jag fick lära mig att busskort med resekassa kan användas till att betala ett dygnskort. Och inte nog med det, det blir billigare att ladda ett dygnskort på det sättet än att ladda ett separat dygnskort. Jag har ingen koll på hur Östgötatrafikens nya kort fungerar.

Mitt i Linköping var man i full färd med att bygga en beachvolleybollplan. Stor läktare och allt var på plats.

Beachvolleybollplan

Beachvolleyboll mitt i staden?

Nya pengar

Det blev lite framgångar idag, ytterligare femtio kronor har trillat in till min insamling från RJ. Jag tror mig veta vem det är men ska väl inte avslöja namnet.

Den totala insamlingen har nu passerat en million kronor tack vare företagspaketen. Så många företag har ställt upp. Och i Mustaschkampen leder nu Robert af Jochnick med över 100000 kronor insamlat. Lite mer än vad jag har kan man säga.