Min hjärna brinner

Jag sitter ovanligt mycket i telefonen på jobbet de här dagarna. Eftersom vi har minskad bemanning på IT samtidigt som det flödar in sommarvikarier till övrig verksamhet blir jag sittande i telefonen i vår helpdesk. Idag gick nog halva arbetstiden åt att prata i telefonen. Samtidigt som jag blir stressad av att inte hinna med mina vanliga arbetsuppgifter och projekt.

Rösten håller inte så bra heller. Efter att suttit en timma i telefonen med en extern konsult på eftermiddagen började jag rossla och fick hosta varje gång jag skulle säga något. Det gick över efter ett glas vatten och två koppar kaffe.

Så när jag gick hem kändes det som min hjärna kokade och jag hade en rejäl spänningshuvudvärk. Men nu är det bara två dagar kvar till semestern.

På kvällen gick jag hem till pappa för att rensa trädgårdslandet. Det gjorde inte huvudvärken mindre. Hur fasen ser man skillnad på liten spröd lökblast och gräset som har börjat invadera landet? Jag satt på huk och ryckte strå för strå för att inte ta död på löken. Så jag har flera dagars jobb framför mig innan hela landet är rensat.

Att ringa landstinget

Jag hade anledning att ringa en av landstingets kliniker i veckan och det är en spännande upplevelse. Man ringer in till en telefonsvarare som registrerar ens personnummer och telefonnummer och sedan säger en mekanisk röst ”Vi ringer dig fem över halv nio idag”.

Så jag sätter mig och väntar på att telefonen ska ringa. När klockan är fem över halv nio ringer det självklart inte, men exakthet på minuten var inget jag förväntade mig, så jag fortsätter att vänta. Men börjar jag inte bli lite kissnödig?

Kvart i nio har det fortfarande inte ringt men nu börjar jag verkligen bli kissnödig. Men jag vill inte missa samtalet som jag är övertygad om kommer vilken minut som helst.

Fem i tio är jag fruktansvärt kissnödig. Och nu försöker jag beräkna risken för att telefonen ska ringa under de två minuter jag behöver på toaletten för att tömma blåsan.

Klockan tio rusar jag in på toaletten i panik. Och självklart ringer telefonen 30 sekunder efter att jag har börjat tömma blåsan.

På något sätt hinner jag tömma blåsan och rusa fram till telefonen innan den slutar ringa. När man lyfter luren hör jag en hurtig röst, ”Tjenare Janne, det här är Jocke från XXXXXbolaget. Du som är en trogen kund hos oss…”

Det tar mig mindre än femton sekunder att förklara för Jocke att jag är inte det minsta intresserad av vad han har att erbjuda. Och så slänger jag på luren i örat på honom.

Fem över nio börjar jag fundera på om kliniken försökte ringa när jag pratade med säljaren i telefonen.

Tio över nio är jag övertygad om att kliniken ringde när säljaren var i telefonen. Nu funderar jag på hur processen är på kliniken om man inte kommer fram. Ringer man igen eller struntar man i det och tar nästa nummer i kön?

Kvart över nio inser jag att jag kanske inte fick på luren ordentligt när jag slängde på den i örat på Jocke. Så jag lyfter på luren för att kontrollera att det tutar som det ska.

Tjugo över nio är jag övertygad om att jag har missat samtalet från kliniken. Antingen ringde de när Jocke ringde och störde mig eller så ringde de när jag kontrollyfte på luren.

Fem i halv tio letar jag reda på pappret från kliniken för att hitta deras telefonnummer igen.

Halv tio sitter jag med klinikens telefonnummer framför mig med ena handen på luren redo att ringa ytterligare en gång.

Då ringer kliniken.

Andra bloggar om: , , , ,

Ring ring ring

Efter gårdagens systemarbeten har inte allt varit helt OK med vårt e-postsystem. Det har resulterat i ett envist ringande från mina kollegor runt om i organisationen.

Tidvis såg jag för mitt inre öga hur folk köade vid telefonen och pratade med varandra om vad de skulle göra under helgen. Men ingen brydde sig om att tala om för de andra att de precis talat med dataavdelningen och de var medvetna om problemet och jobbade på en lösning. Istället lyfte de var och en i tur och ordning telefonluren och slog mitt nummer.

En  kort period hade jag fantasier om att placera en bomb i varje skolas lärarrum som skulle smälla så fort någon slog mitt telefonnummer.

Men sedan tittade jag på undersidan på min telefon och där fanns det en liten knapp med texten ”mute” som man kunde trycka in. Och som genom ett trollslag slutade min telefon att ringa.

Andra bloggar om: , , , , ,

Åtta minuter över åtta

De senaste dagarna har jag roat mig med att registrera när första supportsamtalet kommer på morgonen. Varje dag ringer telefonen åtta minuter över åtta. Inte tio eller fem minuter över utan alltid åtta minuter över åtta.

Supporttelefonen öppnar klockan åtta men tydligen vill man inte ligga på och ringa direkt då, utan istället dröjer man lite. Kanske tänker man ringa tio minuter över åtta men man orkar inte hålla ut ända till dess utan plockar upp telefonen åtta minuter över istället.

Fast hut roligt är det att börja dagen med att ringa efter support för att man inte kommer in i datorn eller ett program inte fungerar som det ska, när man direkt får min morgonbuttra röst i örat som säger, starta om datorn.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,