Jag sitter på tåget mot Stockholm och då jag råkar ha tillgång till ett sommarerbjudande från SJ åker jag första klass. Inte illa alls, min ben ryms faktiskt i min plats utan att mina knän tycks upp i njurtrakterna på personen framför mig.
För er som inte är vana med SJ:s första klass kan jag meddela att de bjuder på kaffe, te, vatten och juice. Det låter trevlig, men har vissa nackdelar. För är det gratis måste man som svensk självklart förse sig. Jag sitter i slutet av vagnen där den fria drycken finns så alla törstande ska ta sig förbi mig för att nå drycken. Och tåget envisas med att gunga så på väg mot drycken dundrar folk in i min stol varje gång tåget kränger till lite. Sedan ska de tillbaka till sin plats med händerna fulla av muggar. Självklart har de då än mer problem med balansen och jag får rena hockeytacklingar av en del personer.
När så större delen av vagnen försett sig borde det lugna ner sig så jag kan få skriva i fred, men icke. Då har alla hällt i sig sitt kaffe och blivit kissnödiga och börjar springa runt i vagnen i jakt på toaletten. Fortfarande helt oförstående till att tåget gungar. Bank, bank och bank in i min stol.
Sedan är det dags för påtår och så börjar hela vagnen om igen.
Läs även andra bloggares åsikter om stockholm, tåg, resa, kaffe, tacklingar
H C Barregren
Bra beskrivning. SJ har ofta bra priser på första klass. Jag väljer det så ofta jag kan. En gång glömde jag bort att jag hade första klass och gick in på andra klass via yrande snöstorm, en tung ryggsäck och en väska plus en liten hund på armen och inser att jag måste stå upp i flera timmar för att det är fullt. Men så ser jag på min biljett: Ja tusan, jag hade ju första klass. Där inne är vi tre personer. Gud vad skönt det var att stätta sig ner, sträcka sig ut och ta en tupplur medan snön fortsatte att vräka ner utanför…