En bra arbetskamrat har gått bort och idag är det begravning. På morgonen hade vi en kort minnesstund på jobbet. En stilla stund där vi mindes vår kamrat.
Den här stunden fick mig att minnas den fruktansvärda chocken i april förra året då jag fick Ulfs dödsbud. Den hemska kalla sorgen som grep oss och som jag kämpade med samtidigt som jag försökte stötta min mamma.
Idag finns sorgen kvar men är annorlunda. Jag tycker istället att det är en varm och välkänd sorg. Den innehåller alla mina minnen av Ulf. Och hur hemskt är inte alternativet till sorgen, att inte minnas alls?
Flaggan utanför min arbetsplats sänkt till halv stång.
Läs även andra bloggares åsikter om sorg, begravning, minnesstund, flagga, chock, död, minnen
