Kodak Instamatic 133
Min första kamera var en Kodak Instamatic. Jag fick den när min pappa tyckte det var dags för mig att börja fotografera i 8-9 års åldern, men även att jag behövde en enkel kamera som inte var för avancerad att använda.
Och det var verkligen en enkel kamera att använda, man drog fram filmen, detta var lååångt innan digitala kameror, man tittade genom sökaren och tryckte av. Det gick att montera en liten blixtkub med fyra blixtar.
Jag har inga stora minnen av denna kamera, jag har hittat några gamla foton från den kameran och det är de bilder man kan förvänta sig av en pojke i den åldern. Det är lite bilder på kompisar, grannens hund och någon bild från en kvartersfest.
Till slut tyckte väl pappa att jag lyckades ta foton utan att klippa av huvud på folk och ha rätt del av motivet i skärpa. Så det blev dags att uppgradera till nästa kamera.
Pappa var stamkund hos en Expertbutik i Motala, och vecka efter vecka besökte vi butiken och pappa klämde på olika kameror och hummade för sig själv. Men ingen dög åt honom. Det var för mycket automatik eller för dyrt eller allt på en gång. Jag tyckte det var tröstlöst, jag stod bredvid honom och drog pappa i armen och sa “den där då pappa, den ser väl bra ut”, varje gång butiksägaren placerade en ny kameramodell på disken framför oss. Men ingen dög.
Men så en dag klev vi in i butiken och butiksägaren vinkade åt oss och plockade fram en begagnad kamera han precis bytt in. Och där var den, min nya kamera.
Asahi Pentax Spotmatic SP II
Den här kameran hade flera fördelar.
Den var välanvänd, så det var ett bra pris på den, enligt min pappa.
Det var en helt mekanisk kamera, man fick vrida på fokusring och bländare för att göra rätt inställningar.
Det följde ett objektiv med kameran.
Och framförallt det var samma kameramodell som min pappa redan använde, även om denna var äldre och mer sliten. Så de objektiv och andra tillbehör min pappa redan hade där hemma passade denna kamera.
Detta blev min kamera och den följde mig i många år. Den var med på äventyr som nästan förstörde den, jag har ett starkt minne från en skolresa där en kompis kastade min ryggsäck till mig. Kameran låg överst i ryggsäcken och självklart var inte dragkedjan stängd. Så kameran föll ut och rullade över golvet i en hotellkorridor. Jag lyfte upp den och skakade den, det rasslade inte mer än vanligt så jag tänkte att höll nog. Och alla bilder jag fortsatte att ta med kameran blev bra. Så det är en mycket stryktålig kameramodell.
Kameran har en inbyggd ljusmätare som man slår på med en knapp på kamerakroppen framme vid objektivfästet. Den drevs av ett litet batteri som var så giftigt att det slutade tillverkas, eller åtminstonde förbjöds att importeras till EU. Ett tag såldes ett ersättningsbatteri, men jag tyckte inte det fungerade så bra, så de sista åren använda jag kameran utan ljusmätaren, och det fungerade så klart utmärkt.
Men efter många år och många framkallade filmer så blev det då dags att ta det digitala steget.
Canon EOS 300D
När digitala systemkameror blev tillräckligt bra och kom ner i prisnivå började pappa och jag att titta på utbudet. Efter mycket vånda och tester beslutade vi oss för att köpa en Canon EOS 300D. Den vi köpte kom tillsammans med två objektiv, vilket var ett försäljningsargument.
Denna kamera har varit med mig i många år. Jag har bränt ut ett antal batterier, köpt till fler objektiv och annan rolig utrustning. Jag har haft med mig den på flera resor i Asien och ut i den svenska skogen. Jag har suttit vid Tåkern regningar dagar och väntat på den perfekt bilden på gåsstråken när de kommit in för landning.
När jag ifck barn och ville ha en smidig kamera men ändå behålla funktionerna från en systemkamera hittade jag en billig kamera på Tradera.
Canon EOS M10
Ett impulsköp på Tradera för några hundralappar resulterade i en liten vit kamera med ett silverfärgat objektiv. Jag hade inga höga tankar om den utan tänkte bara ha den som en smidig resekamera över sommaren. Men jag blev väldigt förtjust i den.
Den hade självklart sina svagheter, autofokusen var inte helt tillförlitlig i alla lägen, det fanns ingen extern mikrofoningång så ljudkvalitén på videor var inte den bästa. Men det var ett utmärtk köp för att leda mig in på Canons M-serie.
Canon EOS M
Nästa kamera blev ytterligare en billig Canon M modell, denna gång den äldre Canon EOS M, en 10 år gammal kamera. Jag köpte den framförallt till videoinspelning. Detta gör man genom att installera Magic Lantern, ett program som utvecklats på internet, som ger kameran ytterligare funktioner. Det går t.ex. att spela in på mycket högre upplösningen än vad kameran ursprungligen klarade.
Men denna kamera var inte mycket att ha när det gäller fotografering. Och min M10 höll inte riktigt måttet, så det blev ytterligare en begagnad kamera.
Canon EOS 6M
Nu var jag knädjupt ner i Canons M-modeller så steget till en 6M var inte stort att ta. Och nu hade jag en kamera som fungerade utmärkt för mina fotobehov och videobehov.
Denna kamera var jag helt nöjd med, jag köpte en bur för att kunna montera extra utrustning som mikrofon om jag ville. Och under flera månader var jag helt nöjd. Sedan förledde Canon mig med lockrop om ett kraftigt nersatt pris.
Så jag samlade ihop min Canon M10 och 6M samt ett antal objektiv som jag inte var jätteförtjust i. Detta tog jag till en kameraförsäljare i Stockholm och använde som ett inbyt till nästa kamera. Med Canons dåvarande prisdrive och mitt inbyte fick jag lägga ut strax över 1000 kronor för min nuvarande huvudkamera.
Canon EOS 6M Mark II
Så min nuvarande kamera är ytterligare en av Canons M modeller. Den senaste utgåvan av 6M passar mig utmärkt. Jag fotoar med den och då och då spelar jag in en video med den.
Och med ett antal objektivadaptrar har jag möjlighet att använda objektiv med fästen för Canon M, Canon FD, Canon EF, Canon EF-s och M43x1. Och vilken dag som helst kan det dyka upp en ny adapter för ytterligare objektivfästen.
