Lördagar blir mer och mer rutin för mig. Tidigare hämtade pappa mig och sedan åkte vi tillsammans och veckohandlande. Nu går jag istället hem till honom och så åker vi för att handla tillsammans.
Nu har pappa fått en syrgastub och den gör helt klart nytta när vi handlar. Tidigare blev han stående långa stunder i affären när han plockat något från en hylla. Nu stannar han till lite och andas några sekunder och sedan är han redo att fortsätta. Så nu är vi tillbaka i samma läge som vi var för ett år sedan. Samtidigt som vi är glada att det går lite snabbare att handla vet vi att inget hjälpmedel i världen kan förhindra slutet för min pappa. Hans lungor är slut och snart kommer han inte att överleva på den lilla mängd luft han lyckas dra ner i sina lungor.
På eftermiddagen hämtade jag min mammas dator. Hon har lyckats göra något hon inte borde ha gjort och som resultat fått en massa konstiga sökmotorer installerade i sin dator samtidigt som det inte längre går att ladda hem filer utan att de raderas av en virusprogram som uppför sig misstänkt likt ett virus. Ominstallation pågår.
Idag fick jag även chansen att smaka en för mig ny sorts fisk. Den heter Tilapia och är en av Charmaines favoritfiskar. Jag måste erkänna att det var inte den godaste fisk jag ätit. Det gick att äta den men jag föredrar torsk i alla lägen.
Det gjorde inte Charmaine speciellt glad men jag lovade henne att laga en av mina favoriträtter imorgon, stekt fläsk med löksås, och då blev hon glad igen.
[tags]handla, talapia, fisk, dator, virus, syrgas[/tags]
Anna
Jag blir lite ledsen när jag läser om din pappa, min mormor hade KOL så jag känner ju igen det , även om hon inte fick nån syrgas och det hade väl heller inte hjälpt som jag förstod det av läkarna.. Hur som helst så tycker jag också att det är fint att läsa att du tar hand om dem och handlar och sånt! Man får göra det man kan för att underlätta för de man bryr sig om lixom, även om det stundvis är både tröttande och tidskrävande.