Min sambo och jag tycker väldigt olika om att åka buss. Hon tycker verkligen inte om det och jag gillar det.
Hon har busspendlat till olika jobb i Kina och har inga behagliga minnen av de resorna. Förutom att det är trångt på bussarna i Kina härjar ficktjuvar där och hon har blivit av med både plånböcker och mobiltelefoner på bussen.
För min del har bussen fortfarande ett frihetens skimmer. När jag var i de unga tonåren var bussen en symbol och verktyget för de första stegen i frihet från mina föräldrar. Det var med buss man tog sig till Motala och Varamon på sommaren och det var med buss man åkte till den stora staden Linköping. Den stora staden som hade McDonalds och flera gallerior att gå runt i. Det var nytt och spännande för oss småstadsgrabbar.
Den biljett man köpte kallades Maxi-biljett och gav rätten att åka med all trafik hos Östgötatrafiken i åtta timmar, om jag inte minns fel var priset 14 kronor. Det annat än dagens 115 kronor för en dygnsbiljett (om man handlar via internet).
Och när man sedan köpt den obligatoriska hamburgaren på McDonalds var veckopengen slut. Men vad gjorde det? Man var ung och upplevde äventyret med storstaden.
Oavsett biljettpris och resmål får jag fortfarande lite av de gamla frihetsvibbarna när jag står och väntar på bussen. Bussen bort från den lilla staden, bussen bort mot möjliga äventyr.
[tags]buss,resa,äventyr,frihet,linköping,mcdonalds[/tags]
