Hemma i Filippinerna är min fru van att leva med en öppen entrédörr. Oönskade gäster hålls ute med en låst gallergrind och en gallerdörr framför den uppställda entrédörren. Ljud från gatan hörs in i huset, oavsett tid på dygnet, likaså lukten från grannarnas matlagning. Man hälsar på grannarna genom att ropa ut genom den öppna dörren eller fönstren.
Det blir en rejäl omställning när man kommer hit till lilla Vadstena i Sverige. Dels bor vi i en lägenhet där de flesta grannar är gamla människor som inte gör så mycket ljud, dels har vi svenskar respekt för våra grannar och gör inte så mycket oljud i våra hem. Och framför allt har vår lägenhet en riktig säkerhetsdörr, en rejäl ståldörr. Min fru beskriver det som om att när jag stänger dörren efter mig när jag går till jobbet på morgonen stängs hon ute från världen. Precis som det går att läsa på www.jonssonsstaldorrar.se, förutom den primära uppgiften att skydda mot inbrott hindrar dörren effektivt ljud och lukter från grannarna att tränga in i vår lägenhet.
Jag tycker det är både trevligt och tryggt. Min fru är mer tveksam och brukar fråga mig hur grannarna ska höra henne om hon ropar på hjälp. Då förklarar jag för henne att hela idén med att ha en rejäl säkerhetsdörr är just att man inte ska behöva ropa på hjälp.
[tags]dörr, säkerhet, stål, grannar[/tags]
