På jobbet märks det att semestertiderna har börjat. Det blir allt tommare i korridorerna varefter mina kollegor försvinner iväg på sin välförtjänta sommarsemester.
I samband med det får jag lite förändrade arbetsuppgifter eftersom jag måste täcka upp för frånvarande kollegor. Det brukar gå bra även om jag ibland blir lätt hysterisk när jag försöker lista ut organiseringen av handlingar som vissa använder sig av.
Det är även vid sådana här tillfällen jag reflekterar lite över mitt jobb. Jag har varit på samma ställe i många år. Några av mina arbetsuppgifter har ändrats, andra är de samma men fungerar annorlunda på grund av den tekniska utvecklingen. Men på det stora hela är jag en vanemänniska som rullar fram i invanda hjulspår.
Så ibland funderar jag på att byta spår, hitta någon ny utmaning. Och kanske utvecklas lite mer som människa.
Tittar man på hur arbetsmarknaden är utformad i mitt arbetsfält är de stora dominerande arbetsgivarna så kallade bemanningsföretag. Det är inte frågan om att år efter år gå till samma arbetsplats som gäller längre i min bransch. Det är både lite skrämmande och lockande. Man är inte längre rotade i en arbetsplats men heller inte inlåst i ett ekorrhjul. Ena månaden är man placerad på en liten arbetsplats med en platt organisation, nästa månad på en stor hierarkisk arbetsplats.
Så frågan jag grunnar på under tiden jag går i de tomma korridorerna på jobbet är om jag är modig och nyfiken eller trygg och bekväm. Ska jag ta steget bort eller stanna kvar? Den frågan får jag fortsätta fundera på, för den som är klar med sina funderingar finns det utmaningar på http://www.implement.se.
