Det ser inte bra ut i Nordkorea. Högt röstläge och vapenskrammel. Missiler i position för att avfyras och en massa nervösa soldater vid gränsen mellan nord och syd.
Då blir samtalen runt fikabordet lite konstiga. Vi börjar prata om vilket sätt som är värst att dö på i ett kärnvapenkrig. Att brännas till döds direkt eller vänta på strålningen och nerfallet dödar.
Inte blir man gladare av att läsa vad som står i media. Ena stunden låter det inte så farligt, Nordkorea har alltid hotat och haft ett högt röstläge. Men lite senare i samma artikel heter det att snart finns det ingen väg ut för dem än att göra verklighet av sina hot.
Och har Nordkorea riktiga kärnvapen eller inte? Var testerna bara tester eller har de färdiga robotar att avfyra mot Sydkorea och Japan? Och vad gör Kina när det smäller, kommer de att skynda till Nordkoreas försvar med sin armé och sina kärnvapen?
Jag växte upp i ett delat Europa där öst och väst siktade mot varandra med enorma kärnvapenarsenaler. Då hette det att jorden inte skulle finnas efter ett krig för arsenalerna var så stora att de skulle utplåna världen om de användes, och avfyrningssystemen var automatiska och skulle inte gå att stoppa om kriget startade. Den situationen tog slut och världen blev lite ljusare att leva i.
Nu är vi tillbaka i en värld som fruktar ett stort krig. Allt bara för ett litet skitland med en liten skitviktig diktator har behov att hävda sig.
[tags]Nordkorea, robotar, missiler, kärnvapen[/tags]
