När jag idag satt på uteplatsen på jobbet och njöt av en glass slog det mig vilka skillnader det har varit på hur man utnyttjar rasten på de olika arbetsplatserna jag har haft genom åren.
Som tjänsteman har jag aldrig upplevt att en arbetskamrat plockat fram en kortlek och börjat dela ut en omgång poker. Men då jag arbetade som vaktmästare var det i princip standard med lite hasardspel på lunchrasten. Nu var det inte så jätteavancerat, utan det brukade bli en enkel omgång poker, eller femkort för att vara noga. Insatsen brukade vara en krona per spelare.
Alla som åt i lunchrummet var välkomna att delta, oavsett om du var en ny sommarjobbare eller hade många anställningsår. Ingen hade några fördelar och ingen spelade på kredit. Konan i potten innan du fick några kort.
Det var inte så svårt att räkna ut handen dina motståndare hade. De klädda korten var riktigt skitiga, och ju högre värde desto mer tummade var de.
Men det hela var riktigt oskyldigt. Det blev aldrig någon osämja och den som vunnit mest under veckan brukade köpa fikabrödet till eftermiddagsfikat på fredagen.
Nu lyser spelandet med sin frånvaro, men man kanske skulle föreslå en personalfrämjande åtgärd som ett roulette- eller ett Black Jackbord i hörnet på kafeterian på jobbet. Det är några år sedan jag spelade på jobbet så insatsen borde ha höjts till en femma.
Det blir säkert en god stämning på jobbet om man kan spela en femma på rött i rouletten samtidigt som man sväljer ner morgonkaffet.
Detta är ett sponsrat inlägg i samarbete med Blogvertiser
[tags]rast,spel,kortlek,pott,insats,jobb,kafeteria[/tags]
